SÖNDAGENS MÅLTID: /gårdagens kålpudding & sallad/Standard mjölk
Jag var ute på en promenad i ruskvädret. Mörkt, dystert, blåsigt och regn.
Väl hemma förbereder jag mig för min dusch. Idag var den välbehövlig när man kom in... att få duscha av sig rusket...
Direkt efter badet blir det kaffe och att ta itu med Tobbes musiklista. Under tiden hinner jag piggna till av kaffet.
Det blev Söndagen i några drag... Nåväl, jag sov närapå 12 timmar... så nu börjar livet, efter blogguppdateringen.
::::::::::::::::::::
SÖNDAGENS ANSLAG
.jpg)
::::::::::::::::::::
Till Minne av med lyrik:
HEJ SÅ LÄNGE,
~~~~~~~~~~~~~~~
MUSIK: Tobbe's 10-i-topp VENOM
* ... fokrace, så jag sticker i ottan med smörgås och kaffe. Ska njuta av Åsa Nisse racing hela söndagen. Vilken d-a bonnläpp man är... *garv*
En liten tio i topp Venomlista. Domineras helt av personliga favoriter, jag har inte tagit någon som helst hänsyn till historieskrivningen. Black Metal och welcome to hell uteblir helt, helt enkelt för att jag anser att de har gjort mycket mycket bättre låtar. Därmed inte sagt att jag tycker de kända låtarna är dåliga, åh nej, men världen behöver matas med det göttaste från katalogen.
/TOBBE
1. Kanske det mest klyschiga val man kan göra när det gäller Venom? Men det kan inte hjälpas, In League with Satan var den första låt jag hörde med trion. Låten var med på någon obskyr piratsamlings LP, den skräde skiten ur mig då, gjorde ett enormt intryck. Venom var min första kontakt med extremmetal, en kärlekssaga inleddes. Man sitter bara och tokler åt minnet att jag i åratal sjöng med We are in league with satan, ordet evil fanns inte i min brittiska vokabulär, jag hade nog inte ens någon brittisk vokabulär... *garv*
2. Venom omnämns aldrig i historieböckerna, de hånas ofta i den etablerade metalpressen, men lyssna på Rip Ride, Det är uppenbart vilket stort inflytande de haft på efterkommande extremscen.
3. En högst personlig favorit som sticker ut lite från venoms annars så piskade tongångar. Texten ger kalla kårar... varje människas mardröm, att bli levande begravd.
4.En annan förmodligen otippad låt, betydligt nyare, här är det inte klassisk sättning. Låtens text bygger på en av mina favoritfilmer: "När lammen tystnar", det spelar säkert stor roll. Men det är snygga plockande gitarrer, det är lite 80-tals Metallica över musiken. Metallica är ju förövrigt ett av få stora band som öppet erkänt att de var influerade av just Venom.
5. All världens djävla djävulska energi på knappt fyra minuter. Det är så skitigt att alla Hem och skola föreningar sprang och gömde sig. Trots deras råa framtoning gör Mantas en underbar insats på gitarren, det smyger sig in fina små slingor, solon och fills lite här och var.
6. Abbadon lyckades nog aldrig göra sämre insats än på just Seven gates of hell. Hans trumspel är varje musiklärares mardröm. Men trots detta är låten helt underbar, kanske just på grund av dess primitiva kakafoni?
7. Mera gammalt, listan blir ju lätt dominerad av klassiska eran. Jag fortsätter med ännu en höghastighetsrökare som hamnat lite i skymundan. Innehåller en hel del schyssta riff, Mantas avgrundssolo är asläckert och mixningen på basen är så fel att det blir rätt.
8. Det är min förbannde plikt att ha med Bursting Out. Förr värmde vi alltid upp med den här när vi förfestade, när ni hör den förstår ni varför. Bättre låt att börja en utekväll med finns förmodligen inte?
9. Det är lätt att ta fram pekpinnen igen... Men det är bara att lyssna och konstatera att Venom hade större inflytande på thrashscenen än vad de någonsin fått erkännande för. Texten och lyriken är ju som bomull för öronen på en gammal hårdrockare.
10. Poison är också en av de där tidigaste Venomlåtarna jag hörde, om inte minnet sviker låg den på någon Neatrecords samlings LP som inhandlades för småslantar. En svängig låt som har underbar lyrik och ett bra versriff.
.JPG)
.JPG)
