söndag, januari 04, 2009

UTVECKLINGSSAMTAL

Att få ett precis innan semester och inte ett ord om att ha det skönt och trevligt! Välplanerat? Jo, jag tackar jag för vem står nu där med rumpan bar! Respekt? NEJ! Det är väl det som är problemet att gå vidare med! Och att både chef och driftledare är närvarande under ett konfidentiellt samtal som för mig nu är offentlig och dra in min partner också i detta. Inte ett ord om att man gjort något bra som att pricka alla rätt på ett prov ganska innan. För om jag inte hade gjort detta vad hade hänt då? Ett skitsamtal och skulle jag berätta vad som sagts, då skulle folk tro att det var en fars. Japp, så är det! Att man under resten av år 2007 fick kämpa hårt och även dra in facket och tacka gudarna för att man bytt, för då hade man väl fått fortsätta med klumpen i halsen. Och i samband med julafton fick vi i vårt lag reda på via brev som deladews ut opå en LÖRDAG om vem som är våran nya driftledare och så fick jag ett mail ingen god fortsättning inget god jul utan ett rent uttnyttjande av sin position att hon vill ha mina journaler, men den dalen gick inte hem! Hur känns det att arbeta nätter under dessa former med piskan i ryggen och oavsett hur bra eller dåligt man presterar. Jag har inte gått vidare med liv kring just förnedring. Men kanske mitt liv. Men trots detta jävla budskap hade vi en underbar jul med nyårsafton. Så när Maria Lang lade in snyggt "Tintomara, två ting äro vita; oskuld och arsenik." osv... var detta sanning med modifikation! Hennns styrka låg i just dessa verser och sedan bygga en story utav detta... för varje bok som en början på en nysorts återskapelse. Sådärja! Vill jag jobba efter en sån pärs? Nä, inte eftersom jag själv har fixat upprättelse med stöd av facket och nu är jag såpass stark att jag säger? NEJ!! ! Och en rehab med en ansvarig som en enda gång har sagt Hej, och inte vet ett dyft om mig och som dessutom motarbetat mig! Och alltihop bakom ryggen och såpass klumpigt och äckligt öppet... dessutom. PUNKT

COACHING - mentalträning

Det känns väl mer som en käftsmäll då och det är jag som blivit drabbad faktiskt och med oanade följder och med inblandning av partner och jag som får ta följderna för två, mer och mer skrämmande och då med tanke på att detta är efter egen erfarenhet och att detta även kan ha en baksida och utnyttjas till något mycket ont och kanske rent av förnedring... Förresten när började detta begrepp? Under 2000-talet ialla fall... ny grejj och redan en bitterfitta. Mera ska jag inte gå in på: år 2009 de bittra fittornas år? eller varje år? Är det för att man är kvinna, blond, utländsk härkomst med betoning på halv, eller för att man bara sticker ut och är inte en vanlig 40+ eller rent av bara för att man är på fel plats? Eller för att jag har ett långvarigt förhållande? Eller för att jag har starka intressen? Eller för att jag inte röker? Eller för att jag inte har skaffat barn och tycker livet är faktiskt okej ändå? Så sug på denna för vem som helst kan vara bitterfitta och det har vi iallafall lärt oss nu! ---------------------------------------------------------------------------------

I alla fall skål då:) "Däro de höjda glasen stodo också uppresta där skolo också både det svart blandas med det vita och nyanserna flödas..." hälsningar kort och gott //HV

THE GOATLORD

Har påbörjat sitt skrivande idag med ett första inlägg... imponerande, eller hur? Klar för rehabilitering! Men arbeta? NEJ The Goatlord ~ blogg

lördag, januari 03, 2009

I huvudet på Da Vinci

Första intrycket? Bitterfitta?

Titta på klippet på en baksida av Leonardo da vinci målning... härligt visar på en sann äkta konstnär. GP~Da vinci klottret

fredag, januari 02, 2009

År 2009

Man betalar sin skatt och med vilken utdelning och efterskott får man? För någon som drabbats och vem som helst kan drabbas av någonting under sitt gångna liv - tidigt som sent eller medelålder... Är det så att man måste vara politiker eller högt uppsatt eller bara vara NÅGON! Alla är väl NÅGON? Jag, Du, Vi, Ni och OSS! eller dom? Exempel: HögsboRehabcenter: Man får ingen mat som en dagrehabs-patient utan den ska vara medhavd och vem ska laga eller köpa? Jag, Du, Vi, Ni eller oss? eller dom? Okej nu med att man inte får mat ,men man får ingen möjlighet att köpa och äta av patienters mat... Och har man råd? Personlig assistent? Vågar du? Vill du? Första schemat i år... *en måndag, lite lättare... ser något bra ut...- förutom någon träff innan detta. *tisdag ett stort hål på 2 timmar 12-14 för att göra vad för en som drabbats redan 1gång, men nu för en som drabbats två gånger. Och för att sedan träffa en "läkare"... *En ledig dag för sedan ha ett möte planeringsmöte kl 9.20 och en närstående är välkommen, ioch för sig är väl detta iallafall trevlig? Det återstår att få se? Och att det är inget mera efter detta är bra iallafall för vem orkar detta? Denna dag låter bra och planerat iallafall och om nu tar mötet på allvar eller för att leka... come out and play... and the rest y'a know what movie? *Fredag - FRI DAG Ett helt nytt team ett dagteam, nya läkare och nya skrynklare då! Med andra ord man är ett RIKS - UFO utan någon som helst möjlighet och redan dömd!

tisdag, december 30, 2008

Halvdant...

Sjusov idag och blev lite lätt väckt, men somnade om... fick en "kall" frukost som åts då ändå...efteråt en hundpromenad lite lätt... och när jag kom in var disken borta då. Så nu är maten... observera ej lutfisk (det avskyr jag, liksom dopp i grytan och sylta) men fisken är i ugnen och riset på spisen. Blir en sen middag, men när jag är klar med bloggen är det nog närapå färdigt. Under tiden ordnade jag Janssons Frestelse, såååå nu är det avslöjat då... Janssons står nu och väntar på att få komma in i ugnen. Så det blir årets sista Janssons imorgon... Och ingen hundpromenad imorgon då, även om en hund inte är rädd för detta, så vill jag inte utsätta dom för obehaget...men Titti är lite oroad för detta, precis som för åskväder och mörker... men inomhus bryr hon sig inte, så det är ett steg iallafall. Det känns bättre nu när allt verkar klart och senare ska vi in i duschen...

... det närmar sig snart...

Jorå... 43 år på Onsdag då... och allt är inhandlat och det lär bli en överraskning för den mat jag valt är kanske inte vad man brukar ha, men årets sista dag, min födelsedag och en sista önskning lär ni bli varse med på Nyårsafton här i bloggen... Jag kände att jag ville nått helt annat och inte traditionellt, men ändå fira... Idag rastade jag hundarna tidigt på morgonen vid mitt "smultronställe och det var ett tag sedan för att just slippa smällarna som börjar på kvällarna... frosten låg vit på marken, luften torr och vinterljuset sken och jag andades in den förhoppningsvisa friska luften och kinderna blev lite smått rosenröda... Hundarna var lyckligt lösa och detta är också deras favorit tillhåll. Får se nu idag tisdag hur det blir... sova ut ska jag, men är det mörkt då går jag inte in i skogen för då får det bli gatorna kring bostadsområdet som är upplysta! Och självaste Nyårsafton vågar jag nog inte rasta hundarna för just fyverkerierna, som också i vissa fall missbrukas... men, men...

söndag, december 28, 2008

... mellandagar och sååå...

... ytterligare några bilder på lite mellandagsspänning...

Per Morbergs Klassiska Dillkött
Maten blev mycket lyckad och jag följde nu Per Morbergs recept nästan på pricka... jag uteslöt Timjan och istället för 5 dl socker, så hade jag i ca 2-3 msk socker... här är bild...
Jul belysningen
Här är några tydligare bilder på balkongen... Rusta är favoriten bland affärerna för just juleljus.

lördag, december 27, 2008

Skimrande ljus ut i vårt hus...

Goder afton, Jag var ute på en härlig hundpromenad och precis när jag närmade mig vårt kvarter, hördes en röst så stark:- Tack så mycket för det vackra ljuset! Det visade sig vara en av tanterna brun eller grön, som nästan dagligen sitter vid sitt köksfönster på andra sidan gatan med utsikt mot våran balkong... Tant Brun tackar ytterligare ännu en gång och snyftar till att hon vart så ensam denna jul, för hennes man legat på sjukhem och han kommer nog aldrig mera hem igen... men fortsätter att våran balkong har fått henne känna lite värme i vintermörkret och tackar igen. Jag kände mig lite varm inombords att våran balkong har gjort någon glad... och hon bad mig hälsa till min respektive och fortsatte med orden - ta hand om dig väl... Jag kunde bara tacka och muttra något ord som trevligt. Här är en bild på ljusen från vår balkong på andra våningen, men bilden blev inte bra precis, men något ser man... Annars har vi ätit gott idag och fyrverkierna har sprakat, så att det redan börjar kännas som just nyårsafton, men glad är jag inte för Titti tycker inte om detta, men inomhus är hon lugn... farligare än så är det inte då. Jag har skjutit fram min födelsedagsbjudning till imorgon. Och jag har idag redan gjort iordning Per Morbergs klassiska dillkött, som nu ligger i kylskåpet och imorgon fixar jag till salladen och potatisen till maten.


♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥