onsdag, augusti 27, 2008
Barnlöshet
Inget ämne som oroar mig då. Jag kan väl aldrig påstå att jag velat bilda familj, för ärlighetens sak då säga det här... det finns nog dom som kan intyga detta utan att beröra namn.
Kanske är detta en av orsakerna till att jag känner frustration över förhållandet?
Jag hade nog vart ännu mera frustrerad med en person som verkligen var ännu mera traditionell?
Frustration och illamående eller bara 40-årskris
Känner mig låst och svårt att ta sig ur... bra att jag är ledig nu... så jag kan ta itu med detta då.
Relationen ger mig tyvärr om sanningen ska fram väldigt lite. Att ge och ta har blivit något sorts tvång. Vilken roll har jag? Ingen? Personlig assistent när det ska passa?
Jag trodde att jag kunde försöka en gång till, men tyvärr, jag känner mig besviken, men absolut inte bitter :)
Varför försöka? Bara av enkel vana?
Varför behöva lyssna på någon som inte lyssnar på mig?
Eller är jag bara deprimerad eller inte?
Varför kan jag bara inte vara helt normal?
SIKT
Sikt är ett ord som kan betyda mycket tex synen och med den kan man då se vyer och de kan vara olika...
Man kan sikta någon på olika sätt såsom postivt eller negativt kanske bägge alternativen också.
Synlighet hur bra är den? Den kan vara både och, eller kanske också här enbart negativ eller enbart positiv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)