söndag, juni 26, 2016

HV DIARIES svarar på en svår fråga om HSB våran egna förening / NAPREJ :

Idag tar jag en bloggpaus från kameran "CANON. Det blir istället mycket text medans maten är i ugnen.

SÖNDAGENS MIDDAG (JOHANNSES DÖPARES DAG) : / ugnsrödspättafilé & rösti /
I en ugnsform med olivolja på botten, smetana läggs ned i en del utav formen, sedan på med fisken över smetana / creme fraiche - lite salt & vitpeppar. Rösti placeras ut över resten utav ugnsformen. Allt gräddas sakta på 150 grader under en anings längre tid. Någon gång kolla till lite... tar en kortare paus från bloggat.

DEN STÖRSTA FRÅGAN och undring över ; krävs ett långt svar & betänketid / THE GOATLORD*S lusläsning... om något skall plockas bort / läggas till / formuleras om.. / :


När ni råkade ut för några "_"  som ni inte kände överhuvudtaget på hemmaplan & om de snokade i ert privatliv hur reagerade eller kände ni er då???

Jag skall försöka skriva sakligt men ändå kortfattat och göra en summering av allt. Många privata detaljer uteblir, trots detta hoppas jag att få fram ändå en såpass mera förståelig bild.

(Det jag skriver/skrivit är/blir/ blivit en bråkdel av allt. Det har förekommit en hel del klumpiga osammanhängande formuleringar på grund av bristande bortglömda delar utav språkbruk kanske, men främst av tidsbrist och att privatlivet sätts främst (livet utanför bloggen). )

Hushållet har genomgått en fruktansvärt jobbig period på ca 6 år främst mellan åren 2006 -2013. Hur denna sett ut kan ingen utomstående veta.

Jag via jobbet då THE GOATLORD blev indragen på ett mycket dåligt vis, (Dålig arbetsmiljö i dagens så kallade demokratiska samhälle eller vad det nu heter idag) som efter olyckliga omständigheter gjorde att han blev drabbad. Mitt i det hela tragiskt för alla parter men som till sist blev bra ändå.
Utöver det en massa möten... sjukvård, arbetsgivare, fackligt ombud, försäkringskassan... som till sist blev lyckat för mig.
Efter sådant här behöver man ett längre tomrum med vila inkl. lugn & ro.

Det tog en längre tid för oss bägge att finna oss tillrätta och anpassa oss efter ett nytt liv. Med rätt vård till slut och därefter har man själv både fått jobba med sitt inre & det yttre - att komma igång igen med livet och anpassa sig efter det man har.
Detsamma gäller THE GOATLORD som fått tillbaks styrkan, men med några kvarstående biverkningar vilket gäller mig också. Vilka dessa är har ingen med det att göra så detta tar jag inte upp.


Nu svaret på frågan:

Att man plötsligt blir "sjukling" känns bara "jobbigt" - speciellt om då först folk som finns i ens omgivning vid ens boende som man överhuvudtaget inte ens är bekant med eller vet något om dyker upp.

Man måste ha ögonen bakom nacken om man inte såg att vi bägge på något vis var "sjuklingar". Som "sjukling" blir det en magspark och magsparken blir större utav av att motivet är något annat än det man ger sken av. Det ligger hela tiden under ytan och bubblar...
Det är svårt att ta på, men när man till sist fått hela bilden klar för sig och allt uppdagas blir saken en annan.

Jag mår mycket bättre och är starkare nu... är man fullt frisk ser man saker på ett helt annat vis. Det är först när man är nedslagen som man ser saker på ett annat sätt. Efter en sådan grej sätter man sig själv i första rum.

Det tar mig emot att skriva ett så nedlåtande ord som "sjukling", men lägg märke till att detta ord är riktad mot oss själva här. Mitt språkbruk kan se ut hur som helst, svära kan jag göra en hel del, men jag kan också uteslåta svordomen helt - men att använda ordet "sjukling" och uttrycka detta helt öppet utan att ens skämmas finns inga ord att sätta på detta.

Att prata över våra huvud som att vi bägge har noll koll och undervärdera utan att veta något om oss. Vi ser och hör mer än vad man tror. Vi har haft ett långt förhållande.
Vi synar direkt utan ens kommunikation med varandra... eller  kanske vi tar upp och jämför... vem vet?

NAPREJ... Man kan bara gå fråmåt men att det skulle finnas så mycket hinder inom HSB förening det trodde jag inte...
Vi är  boende och inte mer än så med många intressen på våra lyror som gör det värt att leva. Man lever bara en gång och den gången är nu...
Jag lever hellre fullt ut och dör tidigt än en zombie och blir 200 år.













♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥