Ett snopet möte!
Mitt första möte med Susan blev en stor bamsekram för vi har juh inte träffats på ett tag.
Så då fick jag träffa Susan och jag fick välja ställe för lunch, varpå det första Susan säger snabbt... jag äter inte kolhydrater. Och mitt val föll då på att vi går till Saluhallen. Vi snackade och så om lite av varje på vägen dit. Susan undrade om vi var lika...hmmm... jag tror nog det för mig själv... någon blandning av Kicki-Ricki och Suzy.
Väl innne i Saluhallen fick vi syn på en restaurang, som vi bägge tyckte var okej och kikade snabbt på menyn. Men dörren var stängd inne på Saluhallen, så vi fick trava vidare runt på utsidan och den vägen gå in.
Det kändes SNOPET med så mycket flaskor rakt framför oss, eftersom det var lunchtid och vi ville fika eller ta något sorts brunch. Men servitrisen var snabb, så vi hann inte tänka. Susan sade något att vi vill äta här.
Servitrisen undrade om vi kunde vänta en liten stund så att vi kan få bord och det tyckte vi.
Vid fönstret satt det två män med varsitt glas och tyckte att vi kan juh sitta bredvid dom och vänta och viftade med handen att här finns varsin plats.
Utan att tänka mig för gjorde jag stoptecknet med handen och sade bestämt: NEJ!
Susan smilade lite och tittade på dom varpå hon sade samtidigt till mig:- Om de åtminstone sett lite snyggare ut för då behöver du inte säga något till Gert.
Jag smilade lite för mig själv åt den kommentaren, varpå servitrisen snabbt dök upp och visade oss till ett bord och undrade om den blirbra och det var den.
Bordet låg på ett eget hörne och del av restaurangen och vi valde att sitta bredvid varandra på skinnsoffan, eftersom det var skönast och bekvämare än stolar framför och kan på detta vis prata bättre.
Framför oss satt ett större sällskap med kvinnlig fägring och någon grabb.
I vilket fall som helst tog vi oss sallad från buffèn och blev serverade mat och citronvatten. Måste säga att laxen, spenaten och potatisen var mycket god!
SNOPET nr:2
När vi satte oss ned och Susan tog av sig sin jacka hade hon en mycket snygg topp, en orientalisk i blått siden med röda tecken, kostade bara 5 dollar i London och vilken kvalitè...
Men knapparna var uppknäppta och jag kunde ana en BH... Susan tittade på mig och knäppte snabbt igen knapparna.
Vi diskuterade lite av varje såsom släktskap typ att Christina har blåaögon, Susan melerade och att mina vara mera gröna och att i mitt pass står det BLÅA ( varpå Susan sade att hon tror nog inte jag skulle komma in i USA),mina tatueringar, sjukhus upplevelse med mera...
Vi diskuterade även Susans syster Christina (min släkting också) att hon jobbar med Örtmedicin och det hon gör är kontorsliknande och att hon måste tänka mycket på smink och kjolar, vilket också kan vara en form av stress.
Susan själv är lite av frilans eller uppdrag för att få ihop det ekonomiskt. I bland bättre och ibland sämre...just nu hjälper hon sin syster med engelsk-översättningar för att kunna vista här. Susan tyckte det var kul att ha mig också här göteborg som hon kan fika med och hon hälsade till Gert också.
Susan frågade mig om vi träffar Tomas von Brömssen någonting och om vi känner till Anna von Brömssen som Tomas ska vara farbror åt.
Jag svarade att vi inte umgås med Tomas och ärligt slutskede är det inte heller något vi vill göra, inte för att han skulle vara otrevlig, absolut inte, jag hoppas inte på missförstånd.
Det enda vi gjort är att vi skickade ett kort när hans fru gick bort för att visa vårt deltagande, vilket vem som helst kunde gjort:)
Susan nämde att hon hört att Anna ska vara mycket duktig, varpå jag sade att Tomas har två bröder och inte så mycket mera... men Gert rättar mig och säger att Tomas har 3 bröder: Gerhard, Lars och Anders...
Efter att suttit lite över en timma kom servitrisen med fast hand med notan och en antydan att snart är det klart att lämna bordet...
Varvid vi lämnade restauarangen och sakta gick till vårt slutmål hållplatsen och där avslutades detta hela med en kram...
För min egen ärlighet här i bloggen om Anna, så räcker detta säkert för G-P. Men ur konstsynvinkel eller annat är jag inte imponerad, vilket inte betyder att jag avskyr henne eller vill familjen illa heller.
Jag menar bara att det finns annan konst och skrivande som berör mig mera!
När det gäller Tomas som kändis så är det bara : Albert & Herbert eller Buller-i-Bock som berört mig på något sätt,men inte på något vis mera.
Vi har haft/har många fler skådisar eller inom konsten som berört mig mycket mera!
Sedan vill jag avsluta med en hyllning till Gärdestad familjen som har öppna famnen och även Kenneth~TACK
