Gert förflyttades till rehabcenter och installerades där och jag kom över senare med bag innhållande personliga tillhörigheter. Lite tröttsamt med miljöombyte, men samtidigt var det ett trevligt rehab område med mera trivselkänsla och låga hus med gröna områden och vid området bredvid finns ett jättetorg. Huset har endast 2 våningar med stora hissar eller trappor och en jättereception. På Gerts avd är man indelad i ett rött och ett grönt team och ett natt team. Gert delar rum med två till och det är okej eftersom rummet är såpass stort och luftigt och trivsamt med utsikt över trädgård och skog. Vi har ett minibord med varsin stol om vi vill sitta intill fönstret och käka eller dricka eller ta nånn frukt. Det finns ett jättestort fritidsrum med TV för DVD,VHS och ett dataspel, böcker och lite leksaker för barn. Och sedan har man matsalen som är nära en jättestor inglasad balkong och en myshörna med mjuka soffor. Och två databord med datorer för den som vill öva upp motoriken i handen eller minnet. Och ytterligare en mindre altanbalkong finns också som inte är inglasad. Allt är frivilligt och var och en har en individuellt schema anpassad efter intressen och livsstil. Det finns boule och golf och andra aktiviteter såsom bassäng, men eftersom Gert inte är intresserad av detta, får han sjukgymnastik och övningar i trappor. Sjukgymnastens mål är att Gert ska kunna gå långpromenader, eftersom vi brukade gå vildmarksleder. Gert är 100% när det gäller talet nu och minnet och hjärnan. Det Gert behöver öva upp är högra handen och högra foten. Hur lång tid detta tar vet man inte i nuläget. Men han har till hjälp en rullator. Om 2 veckor ska jag vara med vid ett planeringssamtal med Gert och personal och då vet jag nog lite mera.
Jag vaknade och tog en långpromenad med hundarna i morse och därefter åkte vi och hämtade Gert, för Gert hade fått tillåtelse av personal att följa med mig till läkaren och de tyckte att Gert kunde få vara hemma över natten, eftersom han på Torsdag har en fridag utan aktiviteter.
Väl hos min läkare på vårdcentralen fick jag stort stöd av min kvinnliga läkare och dessutom stor förståelse för min situation, eftersom hon är någorlunda insatt i mig.
Så jag fick ett läkarintyg av henne på 2 veckor och dagen efter planeringssamtalet på rehabcentret ringer hon mig för att veta mera och om jag behöver mera intyg.
Sedan åkte vi och käkade på Marco's i Sävedalen och nu är vi hemma.
