Halvdant...

Sjusov idag och blev lite lätt väckt, men somnade om... fick en "kall" frukost som åts då ändå...efteråt en hundpromenad lite lätt... och när jag kom in var disken borta då. Så nu är maten... observera ej lutfisk (det avskyr jag, liksom dopp i grytan och sylta) men fisken är i ugnen och riset på spisen. Blir en sen middag, men när jag är klar med bloggen är det nog närapå färdigt. Under tiden ordnade jag Janssons Frestelse, såååå nu är det avslöjat då... Janssons står nu och väntar på att få komma in i ugnen. Så det blir årets sista Janssons imorgon... Och ingen hundpromenad imorgon då, även om en hund inte är rädd för detta, så vill jag inte utsätta dom för obehaget...men Titti är lite oroad för detta, precis som för åskväder och mörker... men inomhus bryr hon sig inte, så det är ett steg iallafall. Det känns bättre nu när allt verkar klart och senare ska vi in i duschen...

... det närmar sig snart...

Jorå... 43 år på Onsdag då... och allt är inhandlat och det lär bli en överraskning för den mat jag valt är kanske inte vad man brukar ha, men årets sista dag, min födelsedag och en sista önskning lär ni bli varse med på Nyårsafton här i bloggen... Jag kände att jag ville nått helt annat och inte traditionellt, men ändå fira... Idag rastade jag hundarna tidigt på morgonen vid mitt "smultronställe och det var ett tag sedan för att just slippa smällarna som börjar på kvällarna... frosten låg vit på marken, luften torr och vinterljuset sken och jag andades in den förhoppningsvisa friska luften och kinderna blev lite smått rosenröda... Hundarna var lyckligt lösa och detta är också deras favorit tillhåll. Får se nu idag tisdag hur det blir... sova ut ska jag, men är det mörkt då går jag inte in i skogen för då får det bli gatorna kring bostadsområdet som är upplysta! Och självaste Nyårsafton vågar jag nog inte rasta hundarna för just fyverkerierna, som också i vissa fall missbrukas... men, men...

... mellandagar och sååå...

... ytterligare några bilder på lite mellandagsspänning...

Per Morbergs Klassiska Dillkött

Maten blev mycket lyckad och jag följde nu Per Morbergs recept nästan på pricka... jag uteslöt Timjan och istället för 5 dl socker, så hade jag i ca 2-3 msk socker... här är bild...

Jul belysningen

Här är några tydligare bilder på balkongen... Rusta är favoriten bland affärerna för just juleljus.

Skimrande ljus ut i vårt hus...

Goder afton, Jag var ute på en härlig hundpromenad och precis när jag närmade mig vårt kvarter, hördes en röst så stark:- Tack så mycket för det vackra ljuset! Det visade sig vara en av tanterna brun eller grön, som nästan dagligen sitter vid sitt köksfönster på andra sidan gatan med utsikt mot våran balkong... Tant Brun tackar ytterligare ännu en gång och snyftar till att hon vart så ensam denna jul, för hennes man legat på sjukhem och han kommer nog aldrig mera hem igen... men fortsätter att våran balkong har fått henne känna lite värme i vintermörkret och tackar igen. Jag kände mig lite varm inombords att våran balkong har gjort någon glad... och hon bad mig hälsa till min respektive och fortsatte med orden - ta hand om dig väl... Jag kunde bara tacka och muttra något ord som trevligt. Här är en bild på ljusen från vår balkong på andra våningen, men bilden blev inte bra precis, men något ser man... Annars har vi ätit gott idag och fyrverkierna har sprakat, så att det redan börjar kännas som just nyårsafton, men glad är jag inte för Titti tycker inte om detta, men inomhus är hon lugn... farligare än så är det inte då. Jag har skjutit fram min födelsedagsbjudning till imorgon. Och jag har idag redan gjort iordning Per Morbergs klassiska dillkött, som nu ligger i kylskåpet och imorgon fixar jag till salladen och potatisen till maten.

ALF ROBERTSON

Nu är jag tillbaks här i bloggen igen... annars har December flytit på med helger och allt vad det innebär... mycket har hänt,men ändå ingenting... Gert fyllde nyligen år (16 dec) och jag med, fast på NyårsAfton då. Jag kommer att ha en bjudning på Lördag och på självaste min egna födelsedag och NyårsAfton kommer vi att fira ensamma med hundarna. På Julafton var vi hos mina föräldrar ute vid Hisings-Backa (ca 15 min bilkörning) om det inte är kö i Tingstadstunneln förståss, då kan det ta mycket låååång tid. Vi blev bjudna på en mycket god hemlagat julbord och med risgrönsgröt senare på kvällen. Jag och mamma har fått med oss från morfar Kalle att istället för socker ha sirap på också kanelen och lite mjölk. Och vi kom hem exakt vid klockslaget 24 och midnatt. Jag har förövrigt inte tagit några som helst kort och dessutom tagit ett break här i bloggen, meningen var att jag skulle hålla mig till efter Nyårshelgerna, men jag kunde inte hejda mig. När vi var hemma hos mina föräldrar på självaste julafton fick jag för mig att gå igenom deras lådor med en massa fotografier och många har de. Jag tog en hög som jag inte brukar ögna igenom, där det var lite äldre kort och även lite annat. Då plötsligt hittade jag ett kort på Alf Robertsson och på baksidan fanns en oerhört vacker dikt med Alf Robertssons autograf på. Jag hojtade till och min mamma sade dovt: - Jag hörde på nyheterna idag att han gått bort... Jag blev överraskad... i normala fall är det nog det första jag gör på nätet vara dag att just gå igenom nyheter, men eftersom det var julafton så valde jag att helt avstå PC och lät den vara. Min mamma läste nyfiket dikten och sade var vacker den är och passande, men tyckte också samtidigt att det var lite kusligt, eftersom jag inte visste något och ingen av oss plockat fram detta kort på många år utan jag valde just denna dag helt ovetandes om denna nyhet som hade nåtts ut i media just idag! Jag lånade kortet och tog kort på detta vackra speciella kort, för scannern är ur funktion och vi väntar på en ny vilken dag som helst. Detta kort är signerad av Alf Robertson personligen på en Country-TruckFestival -85 ute vid Säve som runt denna tidpunkt var flygplatsen nedlagd. Annars minns jag väl bäst 34:an, som man både sjöng i skolan och på -70talet hördes flitigt på radion... varsågod njut av vacker dikt med signatur och bild av en enkel man.