ONSDAGENS MÅLTID: /dillkött/
sallad/Vatten/Kaffe/
En åktur ut... bl a en hundpromenad inkluderad:
En grundlig härlig dusch blev det och även bädda sängen, byte av örngott för att slänga de andra i tvättkorgen. Slutligen blev det också en "Spritzer", som softdrink.
DÅ VAR ONSDAGEN AVKLARAD... GODER NATT!
~~~~~~~~~~~~~~~
MUSIK: TOBBE'S 10-i-topp MOTÖRHEAD
1. 1979 släppte Motörhead sin andra eller tredje skiva beroende på hur man räknar.
I den officiella diskografin räknas 1979 års Overkill som bandets tredje album, men då räknar man bort 1975 års On Parole som nästan innehåller samma låtar som "debuten" från 1977. Men soundet hade förändrats till hårdare och snabbare tongångar mellan -75 & -77, dessutom betraktar Lemmy postumt medlemmarna på On Parole som en parentes i bandets historia.
1977 spelade den klassiska trion in merparten av materialet från On Parole på nytt med ett slutresultat som motsvarade Lemmys vision om världens stökigaste rock n roll band.
På Overkill hade bandet hittat det sound som de håller fast vid än idag. Min absoluta favorit Motörheadlåt Damage Case låg som B-sida och bandet rankade den förmodligen inte högt alls? Men Damage Case har varit stadigt närvarande i bandets liverepertoar genom alla tider, så det är fler än jag som skrikit sig hes där framme vid scenkanten för att få höra den manglas live.
2. Killed by death skulle egentligen ha blivit en parentes i bandets karriär, en singel som aptitretare inför 1986 år Orgasmatron LP, men den blev en brakhit. MTV var ett nytt fenomen och Motörhead tog chansen och spelade in en legendarisk kalkonvideo till singeln(som jag förövrigt länkar här). Med eller utan tv-exponering, låten är så förbannat bra att den förtjänar all framgång.
3. Ace of Spades är utan tvekan Motörheads mest legendariska och framgångsrika album genom tiderna. Det är heller inte så konstigt, LP:n är helt klart den som helhet bästa skiva bandet någonsin gjort. Min personliga favorit är lite mer udda än de sedvanliga hitsen. The Chase is better than the catch är underbar såväl musikaliskt som lyriskt.
4. 1979 var ett intensivt år för den arga brittiska trion, mellan det ständiga livet på vägarna lyckades de spela in två album. Bomber var det senare av dem, en alldeles fantastisk historia helt i klass med hyllade Ace of Spades. Lawman är en lite långsammare komposition med mycket Eddiegitarr.
5.1982 var slutet nära, det här året släpper trion sin sista Lp med klassiska sättningen, sedan lämnar Eddie bandet efter bråk där Clark tycker att Lemmy är för kommersiell.
6.Overkills primitiva No Class sammanfattar allt vad bandet handlar om.
7. On Parole är betraktad som ganska suspekt i de här sammanhangen, men jag har älskat låten sedan första gången jag hörde den. Vem kan stå still när Lemmy spelar boogie, om inte det här är skitig rock n roll, vad är så det?
8.Vi hoppar raskt fram till -00 talet och lämnar -70 talet för en stund. På Inferno lyckades Lemmy med konststycket att komponera en modern klassiker. Helt olikt det mesta bandet gjort genom åren, spelade de in en akustisk bluestolva en knivvass text.
9.1987 års Rock n roll LP är nog det Motörheadalbum från den tidsperioden som alltid räknas som sämst bland fansen. Personligen tycker jag Rock n roll är en riktigt rekordelig LP, mycket mycket bättre än tex Another perfect day och Orgasmatron
10. Vi återvänder till den klassiska sättningens svanealbum. Titelspåret får avsluta den här fantastiska listan. Det har inte varit lätt, frågar ni mig igen nästa vecka behöver den inte nödvändigtvis se likadan ut? Motörhead är ju ett av världens genom tiderna bästa band, de har gjort så mycket fantastiskt och inget dåligt, så det har varit en pärs att plocka ut 10 klassiska låtar.
Jag är medveten om att material med den klassiska trion dominerat listan, men det kan inte hjälpas. Det var något magiskt med de första albumen. Trots att jag älskar allt bandet någonsin gjort, ja till och med "Beerdrinkers..." så kommer de aldrig att uppnå den magi de hade i början av karriären igen.
