Kan fungera som och innehålla: * En vanlig dagbok * RECEPT * Medialt * Medial pajkastning * Socialt kontaktnät * Dejtingönskan * Psykotisk * Bröllopstips * Parliv * Singelliv * Tonårsliv * Mognad * Omognad * Vuxenliv * Graviditet och om barn och familj * Musik * Filmer * Hobbies och intressen * Mode * Möbler * SkvallerPress * Fester & uteliv * Natur * Husdjur * Problem * Sjukdomar * Terapi * Humor * Som ett "kom-i-håg" för den glömske * Spöken * Övernaturlighet * Ufos * Drömmar * Tankar * Politik * Åsikter * Istället för en egen hemsida * Om ingenting * Eller om allt på vår himmel och jord * ... och om så mycket mera! Men det finns faktiskt de som föredrar bloggar med mycket text med skriftligt seriöst djupa analyser & språkbruk framför bildbloggar. Jag däremot föredrar bildbloggar... för ibland kan en bild säga mer än 1000 ord. Fast i slutändan är det väl viktigast att man själv känner sig nöjd och kan stå för det man skriver. Man kan faktiskt vara öppen i den mån att man ändå inte lämnar ut det allra viktigaste och heligaste om sig själv, så att den som läser i viss mån kan ana vem jag och vilken personlighet och ungefär hur jag lever, men ändå känna att jag har en viss intigritet och privatliv. Att i min hemmavrå kunna koppla av i mina egna tankar, drömmar och känslor. För allt kan man inte få ned i en blogg, men tillräckligt för att den kan funka som en terapi eller för att analyseras av någon som läser denna:) Bloggen är som någon sorts kommunikation, där mottagaren tar emot signalerna och de kan vara positiva, neutrala eller negativa. Men eftersom bloggen är ute på nätet, så kan ju ingen veta till 100% liksom vem som läser bloggen och är intresserad eller rent av ointresserad heller. Man kan ju nästan skriva om vad som helst när det gäller sig själv! Men gäller det någon annan person är det desto viktigare att tänka sig för? Kan jag ta smällen? Kan jag ta konsekvenserna av det hela? Kan jag säga förlåt? Kan jag föra en konstruktiv kritik och diskussion? Kan andra göra likadant? Sårar jag någon? Eller sårar jag mest mig själv? Eller ljuger jag mest för mig själv? Är mitt liv en stor jävla lögn? Eller är man rent ut sagt bara en jävla bitterfitta? Avundsjuka och svartsjuka? Dessa ting klingar illa om man inte kan hejda dessa känslor ute på nätet... det kan få oanade följder för flera blir då inblandade och sådant kan vara svårt att glömma... men att erkänna och vädra och diskutera om det kan istället fungera som en terapi och hjälp... Japp, jag har svårt för att somna och istället försöker jag mig på en djupare och lite seriösare bloggning sådär på nattkröken i min ensamhet... och i tystnaden.
