Mina klumpiga rejäla vinterkängor har gått i sönder. De fick kasseras.
Jag väntar på en beställning från ELLOS.SE med ett par nya av märket Björn Borg, som kanske hinner komma innan denna helg.
(Annars skall det dyka upp en grön tunika som var restnoterat... Denna har jag väntat länge på...)
Jag har en hel del att ta itu med under veckan, därför blir blogginläggen något kortare.
HEJ SÅ LÄNGE,
~~~~~~~~~~~~~~~~~~
MUSIK: TOBBE'S 10-i-topp "UP THE IRONS"
Det blev en liten lista till slut, det blev Maiden. Ett av de band som ligger mig allra varmast om hjärtat. Jag är nog lite av en klisché när det kommer till hårdrock. men de banden man växte upp med kommer alltid stå väldigt högt i kurs.
Hoppas Maiden ska smaka? Jag vet att en hel del folk har väldigt svårt för deras typiska grabbiga brittiska heavymetal, så det är lite av en chansning.
Annars tycks vintern ha kommit till värmland, det är minus och kallt och trist. Jag blir automatiskt en soffpotatis av sånt väder, usch. Jag vill ha sommar och åka Fairlane...
//Tobbe
1. Iron Maiden är tveklöst (enligt mig *ler*) ett av världens bästa band. Mest legendarisk torde Number of the beast skivan vara, det är från den jag hämtat veckans nummer ett Hallowed be thy name. En låt som på bästa sätt sammanfattar allt vad Maiden står för musikaliskt i en och samma låt.
2. The Trooper från fjärde plattan Piece of Mind är tveklöst den låt som är mest populär bland Iron Maiden fans. Det är ganska lätt att förstå, den kickar igång med ett helt makalöst riff redan från första sekund. Sångmelodin är heavymetal i perfektion. Smattrande galopptrummor, kulsprutebas och precisionsslingor på gitarrerna.
3. De två första albumen brukar i allmänhet stå lägst i rang när det kommer till Iron Maiden. Jag håller naturligtvis inte med, plattorna med Paul på sång suveräna och långt mycket bättre än allt Maiden gjort efter 1998.
1980 stod soundet i sin linda, men på Phantom of the Opera kan man höra vad som komma skulle...
4. Number of the beast blev inte en ikon för inte, jag väljer den lite mindre vanliga 22 acacia avenue som näst bästa låt från det hityngda albumet. En klar favorit, betydligt mer intressant än tex tokhyllade Run to the hills. Låten är del två av en låt som handlar om en lokal bordell i grabbarnas kvartér. Del ett heter Charlotte the Harlot och är med på debut LP:n.
(Charlotte the Harlot)
5.1986 ändrades Iron Maidens sound drastiskt, från att ha haft den råa naturliga ljudbild som de flesta förknippar med the new wave of brittish heavymetal, så anammade de ett kallt futuristiskt elektroniskt sound som de även skulle hålla fast vid på 1988 års Seventh son of a seventh son. 1986 års Somewhere in time är som album lite av en personlig favorit.
6. Från och med 1982 har Maiden i regel alltid avslutat sina album med en lång episk låt, 1990 var inget undantag.
I regel brukar dessa alltid höra till favoriterna. I samband med Kommunismens fall i europa komponerade grabbarna Mother Russia till sina fans i öst.
7. Nittiotalseran med Blaze på sång är utan tvekan bandets mest utskällda period. Fansen svek efter Bruce avhopp, pressen var inte ett dugg intresserad av heavymetal under grungens guldålder och det forna arenabandet fick finna sig i att spela för allt mindre publik. Totalt oförtjänt om ni frågar mig, både 1995 års X-factor & 1998 års Virtual XI är i likhet med de två första albumen långt mycket bättre än allt de åstadkommit på -00 talet.
8.Vi hoppar raskt tillbaka till -80 talets första hälft och Iron Maidens absoluta guldera. Quest for fire, näst efter The Trooper bästa låten på Piece of Mind. Basisten och bandledaren Steve Harris personliga favoritskiva med sitt skötebarn.
9. Det vore totalt ansvarslöst av mig att inte ha med en låt från underbara Killers LP:n. Det var svårt att välja en favorit, då skivan lätt smälter ihop som en perfekt enhet, spelad från början till slut. Men det fick bli Innocent exile efter lite trevande.
10. Jag ska erkänna att det var verkligt svårt att välja ut den sista låten i denna hitkavalkad, men till slut fick det bli titelspåret från 1984 års Powerslaveplatta. En låt från det sista klassiska Maidenalbumet. 1986 var det nya tider, nya tongångar, men här är det fortfarande skitig jordnära heavymetal.
