... är det inte något som folk gör dagligen eller håller samman i relationer... ämnena är väl dock inte direkt kontroversiella...
Därmed kommer jag nu ta upp något kontroversiellare och det är att krigsslutet 1945 att det fortfarande känns som att det inte är slut och ibland att det på något vis likten en zombie bara fortsatt - som ett bara fånga dagen, men skillnaden är då att man nu inte har kriget på samma sätt över sig och hesa Fredrik är ingenting mot vad vissa länder och områden fått utstå, såsom diskrimenering, men av stora mått och förnedring och framförallt kall rå grymhet utan helt saknad av känslor likt en robot som är programmerad för ett enda mål utrotning.
Men trots diskrimeneringen och förnedringen, så är vinnarna just de som fick utstå det hårdaste slaget. Trots att kristallnatten försöker sopa över allt över en kam att det har aldrig hänt... som om kristall skulle vara vackrare...
Den största förloraren utan namn och tillhörande är de och dom, som aldrig kunde avsluta det de påbörjat trots stora mått av makt. Trots att det idag finns spår har det inte lyckats ändå och jag hoppas med innerlig känsla också att jag inte ska få uppleva eller efter min bortgång när man blir fångad av dagen...
För mig är kriget slut eller vill att det ska vara detta som för många flera än mig... men trots detta ligger ideoligin kvar i luften överhängande... även om den inte kan på något vis kan jämföras storleksmässigt då detta hände och områden...
Är det för att man här aldrig fått uppleva grymheten eller kanske bara istället läran om att kväva rädslan och existensen, som gjort denna känslokalla yta?
Att inte våga? Att inte sticka ut?
Men kriget är ju slut och i Sverige skall det råda åsiktsfrihet, men inom milda grader.
Men vågar man? Kanske i viss mån, men bara till en viss grad...
Detta har idagens tid många namn såsom jantelag och liknande... som att skylla på:- hmmmm... jag är inte sådan, jag är bättre!
Jag påstår inte att jag är bättre än någon annan för jag är av kött, blod, vener, leder och ben, trots allt. Men tänk och lär och försök.
Och för att riktigt bli hel måste man uppleva den och lära sig av sina misstag och det är först då man växer och förstår.
Att bara vara en vindflöjel eller ett segel eller zombie - det är då man stannar av sig själv och sin egna existens och sin egna utveckling...
Men man kan också bryta denna och upptäcka att friheten behöver inte vara stor, den kan vara mycket enkel och mycket liten!
