Det blev en 2 timmars promenad till vårt favorittillhåll, precis när vi ska gå kommer en spetsliknande hund fram emot oss och skäller samtidigt som den är avvaktande när det är 4 hundar och en matte. Plötsligt dyker en tant upp och ursäktar sin odåga... jag säger ingenting utan går vidare med mina hundar och tänker för mig själv att jag har ju också en liten odåga... Jag fortsätter i urskogen mot en stig som blivit förstört av allt mountainbike-åkande... stigen är en liten backe och det har samtidigt bildats flera småbäckar där och det är mycket lerigt fortfarande trots finare väder och sol. Marken viker sig under Janine (14år) som ramlar och ligger ned på marken. Jag hojtar till och plötsligt tar hon sig själv upp utan skråmar förutom att hon blev lerig. Allt detta blev en stresssituation för hundarna så Nellie (snart 2år) blev grinig och försökte mucka gräl med Titti(snart 2år). Den 3:e gången låter hon rejält illa och häftigt och för att undvika hundslagsmål tar jag med mina bara händer om halsen och ruskar henne samtidigt som jag borrar min ilskna blick mot hennes och säger: - Att nu får det faan i mig räcka!!!! Jag släpper därefter greppet om henne och sedan går vi hem. sista mötandes var en tjej som lugnt går mot oss och när hon kommer intill oss gör Nellie ett utfall mot hennes ben, eftersom hon är kopplad var hon en hårsmån av henne. Men tjejen som var i sina egna tankar hoppade till. Efteråt hörde jag hur hon muttrade för sig själv:- Dessa jävla hundar! Och nu är vi hemma och har ätit fisk och potatis... och hundarna fick resterna och nu sover de. Om en stund ska jag göra en Banan-Jordgubb Smoothie... och sörpla på innan jag sticker iväg till jobbet.
