En film om Chicagogangstern John Dillinger och bla Pretty Boy Floyd med mera...
Bra film med bra slut, för den som inte sett filmen skall jag inte avslöja så mycket detaljer mer än att mot slutet inslaget från en gammal svart/vit gangsterfilm kändes fränt, men slutorden som kommer från en gammal jazzlåt: bye, bye, blackbird... satte sig som en klump i mitt hjärta... och just denna fras är Gerts fras därför fick slutorden en extra mening för mig och innebörd och just denna fras är så vacker...
Jag älskar inte jazz, men bye bye blackbird är melankoliskt och sådant gillar jag...
