I en sann "Rebecka & Wuthering heights filmer" anda: ... och det blev en första advent i positiv anda och slottskänsla:)
Naglar, ringar, väska... innehåll: private:)))))))))))
Lite fukt i håret och sedan en handduk en liten stund, lite parfym(rusta) bakom öronsnibbarna, underklädsel PROVEA och strumpor från ULLARED...
Jag är redo, men något gladare vid ankomst till slottet:
Vår gåva till personalen i samband med julklapp innan vi satte oss till bords:
Fjärås~tjolöholmsSlott: Ca 40 min från Göteborg med motorväg... När vi kommer fram blir lite av stress men vi hamnar mot personalingången och denna väg fick vi ta med Gert och farsan parkerade bilen... under tiden blir vi nerviga av väntan och då tar jag kort på utsidan och Gert börjar frysa och några gäster har anlnt och hela tiden då och då får se några... jag ringde på mobil till farsan om han är på G och det var han naturligtvis när man precis ringer... min morsa är hela tiden rädd om kjolen till slut börjar jag le... det känns plötsligt som bröllop här ute i väntan... när vi intar glögg säger jag detta till farsan och han säger att det är nog för att jag hade på mig den då med en liten underton och betoning...
Vi gick in i garderobsutrymmet och checkade sedan av oss... och blev väl bemötta.
Välkomst Glögg serverad i gammeldags anda: valen var saftglögg och vinglögg...
Gert valde saftglögg och jag tog vinglögg och det var allt för mig när det gällde %halt... där satt vi med lite russin och mandel eller nötter någonting...
Och vilken sal för JULBORDET och vilken mat!!!
Det godaste och det bästa någonsin, hög klass!!!
Bra alternativ och ett traditionellt julbord men ändå ett annorlunda sådant!
Vi hade nog räknat med ett lugnt bord och kallprat och sedan hem lite (lögner våld videoband), men det blev mycket gemytligt och trevligt!!! Och hemtrevligt!!!
Det var blandade åldrar från hög till mycket lägre...
Vi åt och drack:))) och Tjolöbarnen blev lekfulla...
Helt plötsligt springer en man ut med en tjej ( kanske i lågstadieålder) som gråter...
Vi börjar undra varför hon gråter? Har hon fått smisk???
Helt plötsligt ökar gråten och en servitris kommer in och undrar lugnt och lågmäld om någon är utbildad läkare eller sköterska... ingen svarar. Det finns ingen varpå hon fortsätter och förklarar situationen att en flicka har satt i sig en karamell i halsen som fastnat i strupen eller ganska långt ned och att det var en liten polkakaramell.
Jag hinner inte tänka utan svarar fort: har ni dunkat henne i ryggen?
Varpå hon svarar: Jaaaaa då, det har vi redan försökt med...
Jag replikerar snabbt: Har ni vänt henne upp och ned...
Hon blir lite chockad och undrar kan man göra så förskräkt med barn...
Varpå jag förklarar och visar med händerna... att karamellen åker ut då och skaka henne samtidigt...
Jag får en stunds lite upprördhet och blir lite chockad att man ringt efter ambulansen också... Jag förklarar att detta hänt mig när jag var liten och morsan mindes att det var på Karl Johansgatan... detta hände med mig, fast med en hallonkaramell. De fick stanna bilen och skaka ut karamellen utanför bilen.
Det enda jag mindes var hur jag kände mig och pratade febrilt och flummigt om detta.
Sedan var det en visning och Gert valde att sätta sig ute vid entrè och berättade att när ambulansen kom mådde hon bra, men man fick öppna fönstren för bättre syreupptagning... och det gick bra med flickan och hoppas hon får en mycket speciell julgåva till jul eller en Trevlig Jul, i vilket fall får hon av mig här i bloggen: GOD JUL! och ta vara på dig, tjejen... och ta't lugnt med godis, pulka, skridskor och skidåkning.... och ta en VILA!
Därefter skötte Tjolöbarna sig exemplariskt både "grabarna" och "brudarna"... ;) men bara kanske;)
Man var ju gäst hos fru Blanche...
Efteråt hämtade jag upp Gert och vi gick in till stormatsalen och intog våra platser... och där överlämnade jag totala summan.
Vi fick ett mycket varmt tack för både julkortet och julgåvan... ett mycket varmt God jul av JulbordsVärdinnan...
Vi blev visade ut genom storentré...
TjolöholmsSlott runt kl.19 snåret och nu skall vi hem!!!
Julklappen från TjolöholmsSlott... och chokladbitarna vi tog med oss ut... Gert valde SVART och jag RÖD... bägge var goda när vi åt dom med en kopp kaffe när vi kom hem.
