... jag vaknade av ljudet till väckarklockan... och stängde av men låg kvar ändå... hrm*, bara sömnig.
Gert var redan uppe och hojtade att kaffet är klart. Det vara bara till att stiga upp och slänga i sig A-filen och kaffet och sedan iväg.
Mötet blev kort, fast jag hade väl inte trott något annat för det gällde enbart en sorts planering framöver hos läkaren.
Och nu är man hemma igen och lite seg i huvudet är man också och kaffe lättar på trycket... och jag dricker kaffet alltid - rent och svart:
