Nu har man sett 6 avsnitt av 10 utav dramaföljetongen "30 grader i Februari"... och den är faktiskt väldigt bra och intressant.
Egentligen är jag inte fascinerad av turistidyller och så kallade hängmatteparadis.
Denna följetong visar vilsna själar; både de som lever där och de som åker dit.
För mig räcker det med våran bädd i sovrummet än "bungalows av bambuskott" intill strand och hav.
Sååå nu tänker jag krypa in till mitt paradis, nämligen en skön bädd i idyll och omgiven av trygga/stabila väggar,
för den som söker ett paradis är mitt tips att läsa bibeln eller bara dagdrömma om den.
Men vi är olika och drömmer kanske olika också... Paradiset ser nog olika ut också...
Goder Natt,
//HV
