Det var kyligt ute, fast helt vindtills, vilket gjorde att man piggnade till.
Första riktiga vinternatten är här... -7 grader.
.JPG)
.JPG)
Tänka sig att jag steg ur bädden kl 10.00 igen... ugh*...
Goder natt,
~~~~~~~~~~~~~~~~~
MUSIK: TOBBE'S 10-i-topp DEEP PURPLE
Deep Purple är ett brittisk hårdrocksband, bildat 1968 av gitarristen Ritchie Blackmore & organisten Jon Lord.Bandet är aktivt än idag och har släppt 19 studioalbum + en hel del liveskivor. Deep Purples livealbum" Made in Japan" från 1972 är troligtvis det mest legendariska rocklivealbumet någonsin, en riktig storsäljare som visar upp bandet i toppform.
Bandet har en lång och brokig historia, med många medlemsbyten.
De olika sättningarna brukar delas in i olika "marks", där den mest legendariska är Mk II.
Mk II bestående av Ian Gillan, Jon Lord, Ritchie Blackmore, Roger Glover och Ian Paice spelade in de tre album som hör till de mest betydelsefulla i bandets karriär "In Rock", "Fireball" och "Machine head". Det är ingen slump att de flesta låtar jag valt är plockade från just dessa tre odödliga klassiska plattor.
1. Min Deep Purple favoritlåt är lustigt nog en låt som bandet själva ratade. Precis som med Budgie, där favoriten är "Panzerdivision destroyed", en ratad låt som är postumt utgiven.
"Cry free" är inspelad 1970. Det var meningen att den skulle vara med på "In Rock" albumet, men ratades i sista stund. Låten gavs senare ut på CD versionen av "In Rock".
2.Titelspåret från 1970 års "Fireball" platta, troligtvis den första hårdrockslåt som spelades in med aktivt pumpande dubbla baskaggar, som blev så vanligt på 80-talet och framåt.
3. Nu är vi tillbaka till 1970 igen, en låt som verkligen gavs ut på originalutgåvan av fantastiska "In Rock".
Riffet i "Into the fire" är mördande bra, hela låten pumpar repetativt härligt igenom tre och en halv minut.
4.Enligt både kritiker och fans är "Machine head" från 1972 Deep Purples bästa skiva. Jag håller inte med, den kampen vinner" In Rock", fast "Machine Head" är utan tvekan en helt underbar och felfri skiva, förövrigt det album som innehåller superlegendariska "Smoke on the water", dock är det enligt min mening plattans svagaste kort.
5.1974 ersätter den då helt okända David Coverdale Ian Gillan som sångare i Deep Purple. Det här var början till ett förfall, som senare splittrade gruppen i åtta år. Splittringen mynnade ut i att två nya band bildades, inte helt okända Rainbow och Whitesnake. (De banden har vi anledning att återkomma till senare.)
Man kan redan här höra att Blackmore är inne på ett helt nytt sound, som senare helt kom att dominera Rainbow.
6."Black Night" är en singel inspelad 1970 för att marknadsföra bandets nya hårdare sound, som de anammat i samband med omgrupperingen - Mk II. Den ingick senare postumt på "In Rock" - CD versionen.
7."Maybe I´m a Leo" har den där pumpande strukturen som man även återfinner i "Into the fire", ett sound som var något av ett signum för Mk. II. Underbart stilbildande gitarrsolo av Ritchie Blackmore.
8. Jag är medveten om att det blir mycket Mk.II & oerhört mycket från de tre mest klassiska plattorna. Deep Purple har gjort mycket bra, ingenting svagt fram till 1998 års "Abandon", men inget slår deras tidiga 70-tal.
9."Fools" är lång och bitvis helt underbart episk. Kärnan i låten är är ett lika enkelt, som genialt riff, kryddat på toppen med en fenomenal sångmelodi signerad Ian Gillan.
10."Purpendicular" var comebacken från ett band som alla hade räknat ut. Blackmore ersattes av Morse, troligtvis för gott som det ser ut idag. Albumet är riktigt starkt, det var svårt att välja en låt, men Glovers basspel i "Loosen my strings" och Morse underbara gitarrsolo fick avgöra...
