Min relation till musik... föddes till en rullbandspelare... Den följde med till Blå Staden. Mina föräldrar har aldrig någonsin censurerat mig vad det gäller musik. Jag har fritt fått lyssna på vad jag vill. Jag hade aldrig någon veckopeng... inget jag brydde mig om under uppväxttiden... Tills jag fick behålla barnbidraget själv runt 15 års-åldern, till en början så smått det var något år innan barnbidraget upphörde vid 16 års-åldern.
Det var väl runt mellanstadiet. Denna gång endast med farsan. Vi var i en butik... Jag ville prompt ha en skiva. Till slut gav sig farsan och pekade bortåt och sade glatt :- ...där har du...!!! Det var en stor metall galler rea back islängt med de billigaste vinyler. Jag valde en... sedan bad jag aldrig mer om skivor... som sagt; billig skit... bara det var billigt... sååå... men lyssnat har jag kunnat göra ändå...
