Ny bild nu för tiden kan vara oftare än oftast... !
Tänkte att eftersom jag gillar att skriva varför inte med en penna?
Konstigt att jag aldrig gjort detta oftare egentligen få plocka fram en penna, men då kontrollpanelen är här så är detta något lättare än papper och penna.
Innan jag går och lägger mig tänkte jag skriva några ord och glömde om vad egentligen...
Jag önskar jag kunde skriva större verk som t ex August Strindberg eller ngn annan men att heta Harriet är en liten väg framåt även om den inte ligger på samma nivå.
Inte tänkvärt, men ett annorlunda blogginlägg än mot vad jag brukar göra fast jag inte är mer annorlunda mot än att jag distanserar mig som vanligt bara.
Visst, att fatta pennan kan dock antyda en ton av att vilja verka romantisk, men då tar gubben i mig över för att sedan kvinnan i mig komma fram för att i samma stund upptäcka att distansen är där igen.
Även om en sorts upprymd glädje ofta finns där och stora mått av skratt så är den ändå ständigt återkommande just distans ibland antingen som dominerande eller bara som sfär.
Det är först när min distans blir till sfär som jag får luft. Då känns livet plötsligt helt okomplicerat igen!
Goder natt och jag hoppas på att min känsla av sju svåra år är något mindre imorgon och att jag kan kliva upp och känna mig både distanserad med upprymd glädje.
MVH
när författar'n i mig fått tala
Harriet Marianne von Brömssen