Goder afton, Jag var ute på en härlig hundpromenad och precis när jag närmade mig vårt kvarter, hördes en röst så stark:- Tack så mycket för det vackra ljuset! Det visade sig vara en av tanterna brun eller grön, som nästan dagligen sitter vid sitt köksfönster på andra sidan gatan med utsikt mot våran balkong... Tant Brun tackar ytterligare ännu en gång och snyftar till att hon vart så ensam denna jul, för hennes man legat på sjukhem och han kommer nog aldrig mera hem igen... men fortsätter att våran balkong har fått henne känna lite värme i vintermörkret och tackar igen. Jag kände mig lite varm inombords att våran balkong har gjort någon glad... och hon bad mig hälsa till min respektive och fortsatte med orden - ta hand om dig väl... Jag kunde bara tacka och muttra något ord som trevligt. Här är en bild på ljusen från vår balkong på andra våningen, men bilden blev inte bra precis, men något ser man... Annars har vi ätit gott idag och fyrverkierna har sprakat, så att det redan börjar kännas som just nyårsafton, men glad är jag inte för Titti tycker inte om detta, men inomhus är hon lugn... farligare än så är det inte då. Jag har skjutit fram min födelsedagsbjudning till imorgon. Och jag har idag redan gjort iordning Per Morbergs klassiska dillkött, som nu ligger i kylskåpet och imorgon fixar jag till salladen och potatisen till maten.