Jag ser tillbaks, nutid och framåt med lite kardemumma...
Jag vet inte när den där känslan startade, men jag var såpass liten att jag inte kan veta när... och jag vet inte heller vad eller vem som kan ha skapat detta mer än jag själv förmodligen.
Det handlar om en ångest/rädsla för ett familjeliv. Det kan inte vara många som känt som jag, för det verkar ju vara desto fler som drömmer om en familjeidyll. Desto flera också spruckna illusioner!
Hur många har haft magknip?
Rädsla för att fastna i ett ekorrhjul. Rädsla för att föda barn. Rädsla för ett ansvar större än livet självt. Rädsla för att förlora min identitet inför mig själv...
Jag har inte längre mens! Jag minns den allra första gång sommaren då jag skulle trava på årskurs 7. Jag befann mig på en rastplats inne på en toalett... nedblodad med stänk och pöl runt om mig. Det var i Tyskland som min mamma svimmade av allt blod (vilket hon gör av blod) men hon kvicknade snabbt upp som tur var. Det dröjde lite innan jag fick min mens i ett sammanhängande flöde - en gång i månaden, men jag fick dock aldrig normalt flöde. Det var stora mängder ända in i det sista.
Jag saknar såklart inte min mens fastän det fanns stunder av ett rus. Jag minns då jag en gång i tiden jobbade med mens så kunde jag få en härlig känsla av ett rus runt om min hjärna svävandes som en aura. Det kändes som jag gick en bit ovanför marken!
Jag har aldrig testat hasch, men jag kan tänka mig att detta naturliga rus inom mig uppvägde vad ett naturens eller all form av kemisk någonsin kan uppnå!
Dessa gånger var alltid speciella och mysiga rus då jag flöt fram på jobbet och presterade gjorde jag nog också som bäst kanske eller åtminstone med ett gott berusande humör!
Det var ofta omorganisationer på jobbet som kunde vara allt som oftast väldigt negativa, men en positiv utdelning med dessa var att man lärde känna många fler än om man inte kanske hade haft dessa. för man fick många fina bekantskaper - vilket nog egentligen inte var meningen.
Det intressantaste och fantastiska var alla olikheter med udda karaktärer och personligheter, vilket stundtals också kunde vara påfrestande när man som oftast jobbade intimt, men man lärde sig desto mera än om man jobbat med några hundra som hade varit som mig själv.
Jag minns ytterligare en gång på högstadiet under sista lektionen för dagen då vi hade
SVENSKA med den bussiga läraren och lektionen var slut. Denna gång i årskurs 9. När jag reste på mig var stolen nedblodad. Det kändes väldigt pinsamt så jag satte mig ned och tog tag i min collegetröja, satte den om midjan så att jag skulle kunna gå hem utan att någon såg mina nedblodade jeans runt hela rumpan. Jag såg till att jag var siste man ut och gick sakta försiktigt ned till mitt skåp och sedan raka vägen hem!
Jag hade aldrig känt mig i mitt liv så ensam och utsatt som under gymnasietiden. Någon gång skulle jag väl behövt något vänskapligt stöd och kunnat prata lite mer hjärtligt kanske, men jag överlevde. Varje minut - varje sekund var en pina, men jag gjorde mina tre år.
På nyårsafton blir jag 54 år och det känns skumt för det har jag varit hela detta år och först sista dagen på året får jag detta bekräftat!
Nu trivs jag med ensamhet och har skapat mig ett liv som jag trivs med och några stöd känns inte att jag behöver för det behövde jag endast under gymnasietiden och lärde mig då leva utan så det behöver jag absolut inte nu längre!
Att ha framtiden utstakat har aldrig varit för mig, men mitt motto och strävan har annars varit att bli och vara oberoende och att utvecklas och gå framåt... Jag läste mycket böcker och där lärde jag mig mycket av just detta.
När jag träffade min make och vi blev ihop frågade han om jag ville ha barn och svaret blev bara: -NEJ och ångrar jag mig? Nä, jag är lycklig och harmonisk och gift!
Vi har haft våra duster med våra temperament, men de har varit väldigt få med tanke på alla år ihop - 31 år! Det var väldigt tuffa år vi gick igenom 2007-2011... men vi klarade oss igenom detta!
Jag hoppas på många år till tillsammans.
 |
GRATTIS på födelsedagen
CROISSANT & antika vaxljus i all ära! |
Vad är viktigast i livet? att vara LYCKLIG för då tar man sig igenom sjukdom hälsa och kaos och annat omkring sig så mycket bättre och lättare! Det är inget som kan köpas för pengar!
HV Diaries + THE GOATLORD är bägge lyckliga och KÄRLEKEN ÄR STARK!
 |
Gäspande jyckar Asterix & Titti - viktiga herde inslag i livet!
|
