Jag skall väl egentligen börja med ett något djupare in i glaset eller rent ut sagt högtidligt & traditionellt korrekt.
Vi startar med ett enda exempel...
Känner* Vi kallar detta för Östra delarnas "Puddelklubb" (ett gammalt välkänt begrepp... inställsamt påflugen, extra leende & trevlig) / frånstötande påflugen, vi känner varandra
... dock "gillar" vi pudlar och har haft roliga möten med den minsta sorten...alltså äkta hundar.
När en allmänt negativ social (rent av inkompetent - både obehörig & oskickligt ### ett enda eller två samtal på sena kvällen vid Träringens lekpark för många herrans år sedan att man knappt minns förrän andan hamnade rätt in hos tandläkarmottagningen i väntrummet...
Då fick jag nog. Det räckte alltså inte med en avsnäsning i samma tonläge...
Vi tar detta kortfattat i stil med:
Kom i hög fart mot oss på ett ställe där man inte brukar springa efter...
:- Med de där hundarna vågar väl ingen närma sig dig... och sedan ett litet falskt skratt mot THE GOATLORD som gick högst några meter bortåt i en anda av att "vi känner varandra väl och har roligt"... Jag skrattade med lite frågande och misstänksamt... THE GOATLORD bara stirrade...
Efter att vi blivit nyligen "drabbade" (Det finns de som känner mycket väl till hela historien - alla dessa känner oss faktiskt på både gott och ont... sedan finns det de som vet mycket lite eller inget... med mera... )...
... var jag ensam med hundarna för att pricka in mellan sjukhusbesök/läkare/ hade ett jobb för att komma in där (en historia för sig) på företagshälsan men till slut bra... förmodligen därför... hit följde THE GOATLORD med vid två tillfällen/möten med försäkringskassan inkl arbetsgivare & fackligt ombud & företagshälsan och min farsan / övrigt...
Då kom denna " Donna" springandes efter... Jag vet inte hur många ggr. Nere vid tjärnet blev hundarna pekade på eller snarare Nellie, när jag nämnde Titti försvann de.
I allafall minns jag mitt sista möte med "Donnan"... En kväll då jag valt att gå ett helt annat håll eftersom jag ville vara ifred...
Jag får se "Donnan" på långt håll.
Jag tänker för mig själv... :- Åhhh neeejjjj... Donnan går snabbt och målmedvetet mot mig... Jag fortsätter inom mig... :- "Donnan" har passat in mig... därför viker jag av sakta mot ett håll mycket få går på vid en sådan tidpunkt... och förberedd. Mycket riktigt "Donnan" viker av mot mig... och börjar med sitt riktigt urbota trista jobbiga stil... så jag pekar på Titti och säger bara rakt på :- Denna hund är från Rumänien och man vet aldrig vad hon kan ha i sig!!! "Donnan" hajade till och stelnade i ngn sekunds ögonblick & vände tveksamt på klacken samtidigt som jag skrattade i samma ton "Donnan" haft mot mig... och detta skratt skrämde tydligen bort "Donnan". För vid nästa möte svängde hon av snabbt. Jag stod vid en backe och bara stirrade... Först tänkte hon vända på klacken " i stil med" Den där vill jag inte möta"... Men jag stod still och stirrade. "Donnan" ville att jag skulle känna mig illa till mods. Då blev hon väl medveten om att jag var medveten om attityden och motivet... Då försvann i hög fart "Donnan" ur tomma intet...
Tills jag satt i väntrummet hos tandläkaren. Jag lusläste och sneglade på "Donnan" som satt sig inte bredvid men tillräckligt nära eftersom väntrummet var litet... och här är det tunna väggar... Jag frågar högt: - är du från Träringen??? Hon är väl medveten om om tandhygienister / tandläkare ute i lilla korridoren... Högfärdigt svarar "Donnan" i en nedlåtande ton:- Björkekärr!
Jag svarade bara innan jag i samma nedlåtande still bara gick förbi... Åhhh, jassååå, ja... jag tyckte väl jag sett dig någonstans... Därefter har jag aldrig mera sett "Donnan" förutom en gång i köksfönstret. därefte aldrig mer... ingen förlust...
Jag startade bloggen för denna sakens skull... för skiten... för att kunna skriva av mig denna i tid och otid... otydlig eller tydlig... oklar som klar... SKITSAMMA!
Mitt nya motto: ... att aldrig mera bli indragen eller inlurad i "puddelklubbar"...
... och nu till bilder från dagens ADVENT...
 |
Kameraställningen har jag här numera...
|
 |
| Janssons frestelse... |
 |
| JANSSONS FRESTELSE... |
 |
| Öl & JulMust. |
Amaryllis hamnade till sist här...
... och en annan blomma åkte iväg in mot hobbyrummets fönster istället.
Till sist sällar jag mig in till sällskapet... En hutt "Canadian" ! ... en signal eller rent av ett "kom-ihåg" att nu är det Te och inte kaffe som gäller.
