... är sjukvården så generellt ibland undermålig, rentav nonchalant. Visst finns det folk som gör sitt bästa... när man vart på LinköpingsLassarett ~ först då inser man vad sjukvård är och vad det innebär... när man kommer till Göteborg så känns det som det rasar samman på något sätt. SU heter det så fint, men räcker en titel. Hur mycket är en titel värt om man nu inte ser till sjukvård utan till helheten ute i samhället?SJÄLVBEKRÄFTELSE? På vems ansvar? Är ett liv värt så litet eller ingenting? Och förståelsen var finns denna och empatin som verkligen borde finnas på plats när man söker denna? Tydligen, när man först står face mot face mot detta och med rena fakta i handen med upplevelsen... ja, då skiter man bara i allt och allt annat känns plötsligt totalt oviktigt! Jag är min egen drottning och det borde gälla dig med eller kung för en dag eler allas rättighet och det är ingen rättighet utan det är bara du själv som kan känna den och TA DEN och NJUT medans du kan för annars kommmer digerdöden och tar dig... Ja, visst är det väl indragningar och fadderullan. Men klarar man av att utnyttja sina kunskaper och utöva sitt yrke, först då borde värdet av en bonus vara just ett värde, men bara först då oavsett kvinna eller man... Och kärringar var inte så jävligt eleka och bittra för att ni inte gjort si eller så och låt för allan del inte detta gå ut över andra i svaga britsar!!!! Och gubbväldet var inte så jävla sturska och uttnyttja eran svaghet eller kanske rentav styrkan att bara vara man och skita i resten... Kvinna eller man för 17 ta mera ansvar på positioner som kräver gott föredöme och att kunskapen utnyttjas på rätt sätt än bara agera på ren girighet... På gott eller ont eller på liv eller död? Eller kvittar det? Fy fan, man kunde lika gärna var död!
