Farsan ringde och undrade om jag fått deras mail?
Jag kontrade:- Nä, idag gör jag omvänd ordning; jag klär på mig före.
Pappa kontrar:- Det var mamma som sände din mail. Det var om ni vill ha en pyttipanna idag?
Jag kontrar:- Oj, fast vi skall äta här hemma och maten är redan på.
Pappa kontrar med betoning:- Du behöver inte känna dig billig för detta att det inte blir något idag.
Samtalet tystnar... och pappa avbryter denna:- Jag har pratat i telefon med den person du fick mail ifrån och jag skickade ett mail till honom kl 09.00 idag. Och fick svar per telefon precis innan jag ringde dig. Vi pratade kort lite om personer runt oss kring denna period 1957-60. Han är 68 år, men mindes mer än mig.
Jag kontrar då:- Om mycket dumheter som du gjort, eller?
Pappa svarar försiktigt:- Vi var väl kring 17-18 år vuxna människor... men detta var en plötslig händelse för mig. Och han hittade mig via din hemsida och var glad att över att du inte slängt mailet.
Något sådant blev samtalet och sedan blev det "Hej-Då!"
Och jag är påklädd och ville ha något kort till bloggen och då åkte min vår/sommarhatt på, men som jag inte tänker ha på mig idag eftersom det är 1:a Maj ute, men klädseln skall jag ha; svart mjukis munkjacka på mig för att rasta jyckarna då.
VÄDRET: + 9 grader varmt, lite vindar och småmulet
Jag kontrar mig själv:- Hmmm... vänta lite... när jag ser vädret där ute så förresten åker min vindtygsjacka på istället!!!
Gert överraskar mig plötsligt med kommentaren:- Skål, Amiral von Schneider!!!
... och då åker kameran snabbt fram.
Gert kontrar fort:- Bara du inte tar på mig!
Jag svarar lågmäld:- Jag tar bara på skålen då...
Gert kontrar för bild:-
