onsdag, juli 29, 2015

Ytterligare en dag... dags att varva ned:


Startade dagen med kaffe, som mellanmål eftersom jag steg upp tidigt blev det välling och havrebräck.

De brandgula blommorna har jag noppat av växten var förövrigt grön och fin.










En Asterix i bild för juli kalendermånad.









Bökigt och rörigt, men välstädat...


ONSDAGENS: /fiskpinnar & pommes/grönsaker/
































Jag sov gott fast vaknade av små klucknde ljud för att dessa inte skulle övergå till skäll, så steg jag upp ur sängen. Nellie hade lagt sig vid balkongdörren.
Nellie följer alltid med in i sovrummet och Asterix också. Titti kan ligga i sovrummet ngn gång ibland. Nelie blir alltid kallad på att följa med. Inatt blev det inte så.
När jag klev upp och för att kolla upp Nellie vad det var frågan om... sååå tittade hon bara ned mot golvet... inget ljud. Jag gick in till sängen och precis när jag närapå somnade hörde jag högre ljud från Nellie. Jag sprang ur sängen och sade i fjäskande ton att Nellie var välkomen.
Plötsligt sprang hon iväg mot köket och drack vatten. Jag hoppade in i sängen igen och Nellie smög sig in i sovrummet. Efter en kort stund hoppade hon upp vid fötterna och vi bägge fullständigt slocknade. Jag vaknade omtöcknad runt 11:30 av att Nellie fortfarande låg ihopkurad kring benen.

Nellies "hot spot" ser något illa ut, men  denna "hot spot" är bättre, dessutom en ännu mera piggare Nellie. "Hot spot" börjar dra ihop sig på huden. Det gick bra efter mellanmålet att badda "asolsprit" lite på några irriterande fläckar och sin mat åt Nellie upp. Nellie får något mindre matmål just nu.


Idag och fortfarande just nu när jag bloggar känner jag mig frånvarande och stel i både armar och ben.

Jag visste att en joggare var på väg men ändå valde jag att öppna bakluckan. För det mesta funkar detta utmärkt förutom då jag känner mig helt väck. Idag var en sådan dag helt utan betänkligheter.
Visst hade jag kunnat väntat några minuter extra tills denna kvinnliga joggaren sprungit förbi... Nästa gång får jag försöka hålla på detta.

Nellie sprang direkt fram till den kvinnliga joggaren. Allt gick så snabbt att jag inte hann reagera förränns efteråt. den kvinnliga joggaren sade något åt Nellie och sprang vidare och en något snopen Nellie kom försiktigt mot mig.

Sedan började h*lv*t*t!!!

Jag satte på munkorgen på Nellie för att innan promenaden sätta på Zinkpasta med potatismjöl överst påde mindre angripna "hot spot"områden. Nellie har en fin luftig päls som är dessutom är vattenvisande och Nellie har aldrig någonsin haft "hot spot", men jag upptäckte att hennes underull har börjat växa ut och denna är tät... Jag klippte lite ytterligare för att huden skall få andas mera och få luft.

Nellie som börjat bli sig själv och tillfrisknat så sakta lyckades med konststycket att få av sig munkorgen. Flera gånger kände jag att jag ville bara ge upp. Jag fick fruktansvärt ont i hela kroppen och mådde inte bra. Jag öppnade bilden och satte mig vid främsätets dörrtröskel och vilade mig då och då mellan varven med småstöket mellan mig och Nellie. Nellie är så typiskt collie-envis!
Collies är som åsnor ibland, men jag gillar collies. "Någon okänd under en promenad sade till mig en gång för väldigt längesedan... Collies är väldigt nervösa,instabila och psykiskt jobbiga."
Det är de verkligen inte, däremot väldigt bundna och beroende av sällskapet med husse och matte. De är envisa och håller ofta fast vid sina små nojjor, de kan variera såsom höjdrädd eller ogillar hala golv  med mera... (Nellie har ingetdera utan andra saker)och man måste acceptera detta. Man måste på något vis anpassa sig till collien. Medans rumänerna som kommit in i hushållet anpassat sig till oss.

Till slut nådde jag rätt beslut att ta tag med ena handen om munkorgen och selen och med den andra handen smörja snabbt på tre mindre ställen med Zinkpastan och sedan på detta klämma på potatismjölet. Detta funkade och äntligen kom vi iväg till slut på promenaden. Titti fick vara okopplad hela vägen, medans de andra fick gå kopplade hela vägen, då Nellie hade sina besvär och jag kände mig helt väck.

När vi kom in ville Nellie ha husses soffa och just nu sover Nellie fortfarande djupt. Dessa dagar har vi tagit musten ur varandra samtidigt som våra band till varandra är djupt rotade. Vi har ett speciellt förhållande till varandra...


Nu avbryter jag här för att försvinna in till hobbyrummet...
Hutten tog jag innan jag började blogga... Det var väl därför som tangenterna for fram...



HEJ SÅ LÄNGE,







♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥