Jag har i dagarna lÀst en blogg dÀr det Àr mer text Àn vad jag sjÀlv för! DÄ upptÀckte jag att det inte Àr sÄ dumt att skriva bara nÄgra gÄnger i mÄnaden Àn sÄ ofta som jag gör... !
Hon bloggar om de i hennes nÀrhet som jag kÀnner till.... sÄ det var intressant lÀsning. Hon Àr mer utlÀmnande Àn jag. Jag bloggar med en viss hÄllen mur, sÄ den som tror den vet allt bara för att jag bloggar har fel! Och Àven om hon Àr utlÀmnande sÄ fattar jag att jag ÀndÄ inte vet allt!
Jag startade bloggen frÀmst för att skriva av mig ilska och jag har skrivet av mig om det som fick mig att lÀmna jobbet i samma veva som min make. Jag trodde aldrig att jag skulle fÄ ett sÄdant avslut om man nu kan kalla det vinst heller, men jag hade inte kunnat detta utan min make eller vice versa... Man kombinerar varandra med temperament och med fel och rÀtt och olikheter. Bra förhÄllande gör att man samarbetar bÀttre! Vi blev sÄ underskattade och man skall aldrig varken det man har framför sig - underskatta eller överskatta, dÄ "lyckas" man bÀst"... sÄ dÀr, jag har skrivet av mig skiten.... sÄ det kÀnns som en helt annan vÀrld denna period, jag menar det kÀnns inte som det hÀnt mig. SÄ jag har gÄtt vidare med andra ord! Bara det att behöva berÀtta samma sak om igen och om igen i flera Är gör att man gÄr i botten istÀllet för vidare... dÄ pratar jag chef facket företagshÀlsan vÄrd försÀkringskassan och sedan rehab pÄ detta... pÄ det viset Àr jag stolt över mig sjÀlv och framförallt min makes fantastiska stöd!!! och hur jag lade upp korten pÄ bordet.
|