Vaknade med tuppen/Gbg stad/Nattbloggar/MUSIK 10-i-topp URIAH HEEP:

VÄDRET: / mycket sol/ lite blåsigt/+ 8/

Jag har bla varit hos min tandläkare för en undersökning och påfyllning av recept på flouret "Dental".

Jag hade inga hål och fick beröm för mina tänder och jag ville inte vara sämre och berömde tillbaks för tandläkar'n var verkligen värd detta.

De nya tavlorna i bild nedan är tagna av en fotograf, som tandläkaren känner.

Bilderna är tagna runt Styrsö-trakterna. De var väldigt fina.

Fina naglar i ljust rosa av märket "star nails"  kostade bara 15:- på Willys, Kungs-Backa.

TORSDAGENS MÅLTID: /gäster ut i Hisings-Backa/ stekt strömming/

HEMMA IGEN...

 Tjuvstartar med varm julglögg. Hmmm*... mycket god!

::::::::::::::::::::::::::

Fredagen är städdag istället för Torsdagen denna vecka... och jag skall nog julpynta också. Jag skall försöka hålla Lördagen fri från städningen...


HEJ SÅ LÄNGE och ha en trevlig Fredag...

~~~~~~~~~~~~~~~
MUSIK: TOBBE'S 10-i-topp URIAH HEEP



Ytterligare ett klassiskt gammalt band från den brittiska rockhimlen. Uriah Heep uppstod ur resterna & röran av Head Machine, The Gods och Spice. Uppgifterna om när bandet bildades går isär, mera säkert är att de albumdebuterade 1970, samma år som också Head Machine släppte legendariska "Orgasm".
De lånade sitt namn från en av Charles Dickens klassiska romanfigurer.

Bandet Uriah Heep är aktivt än idag och har släppt skivor i modern tid, dock är det en smula oklart huruvida man egentligen kan kalla detta Uriah Heep.
Bandets brokiga och olycksdrabbade historia gör medlemshistoriken minst sagt komplicerad.

1. Överlag har jag väldigt svårt för Uriah Heeps 80-tal , då de många gånger var helt ute och cyklade. Det finns många pinsamma ögonblick där kommersialism och vidrig 80-talsproduktion helt dominerar, ändå är min absoluta favorit ett 80-tals alster,  låten "Weekend warriors" är utan tvekan den stora behållning från annars mediokra "Head First" från -83.




2.1972 var det helt andra tongångar, då var Uriah Heep en allvarlig konkurrent till de tre stora brittiska Black Sabbath, Deep Purple och Led Zeppelin.
Titelspåret från "Magicians Birthday" sammanfattar den musik Uriah Heep berikade världen med på 70-talet.




3.Vi backar ett år i historien, till 1971 för ytterligare ett titelspår.




4.Världens första bekantskap med herrarna "Gypsy" är inledningsspåret på debutalbumet "Very eavy, very umble".
Låten bygger till stora delar endast på två ackord, men ack vad tungt det blir. Hammondmattorna som är ständigt närvarande är som honung för trumhinnorna.




5. Jag brukar försöka att undvika klyschorna och de mest sönderspelade hitsen i mina listor, men i det här fallet kan jag inte låta bli. "Lady in Black" från  "Salisbury"  albumet 1971 är utan tvekan en av rockhistoriens vackraste ballader.




6."Magicians Birthday" kan vara bandets absoluta höjdpunkt, ett väldigt jämnt album med många bra låtar.




7.I början av 70-talet var Uriah Heep ett makalöst produktivt band. De släppte åtta studioalbum mellan 1970 -75. Det var det få som kunde matcha.
Myntet hade en baksida, bandet brände ut sig, både fysiskt och kreativt. Basisten Gary Thain avlider efter en överdos heroin, organisten Ken Hensley får sparken på grund av sin bristande disciplin och tunga drogmissbruk. Dessa händelser var definitivt början till slutet på den klassiska eran, vissa hävdar till och med slutet för "det riktiga- Uriah Heep".
1974 års "Wonderworld", deras sjunde studioalbum, var det fortfarande stadigt i lägret.




8.Till skillnad från många andra stora hårdrocksband hade Uriah Heep en fingertoppskänsla för att välja ut just titelspår till sina plattor. På 70-talets första hälft var alla titelspår riktigt starka spår, 1975 års "Return to fantasy" är inget undantag.




9.Vi stannar tideräkningen en smula och riktar blickarna bakåt igen, till 1972 och  albumet "Demons and Wizards".




10."Sweet Lorraine" kan vara den största bagatell grabbarna lyckades klämma ur sig under de klassiska åren. En hel del folk och i synnerhet fans betraktar den säkert som "Magicians Birthdays" svagaste kort? Det kan inte hjälpas, jag älskar den! Det har jag gjort sedan första gången jag hörde den som liten snorhyvel...



Frågan är om den inte var ännu bättre live?!
Live körs den lite snabbare, naturligtvis lite ruffare. Man hör de hysteriska basgångarna glasklart på deras gamla live- album.

Happy Hump Day:

Jag har bäddat sängen och bytt om örngotten - en hel del extra arbete, men värt detta för att sova mjukt och gott... mycket kuddar... :

ONSDAGENS MÅLTID: / ris & bulgur blandat med en falukorvsröra/PressGurka-polsk saltgurka-tomat/CitronVatten/








Här är den senaste julglöggen jag ser överallt... Jag brukar inte köpa julglögg, men i år tyckte jag att jag ville testa denna:

 

NATTAKÄK: /räkglidare & öl/

Mejl från Tobbe som gjort  en lista, men detta hinner jag inte idag... fastän det är roligt att få dessa in i bloggen...

Hej så länge,

Julbelysning på balkong/Statusen i bild/Musik:

Jag fixade julebelysningen på balkongen. Numera har vi lite mindre julpynt - enklare att pynta.

Skymningen börjar tidigt... Jag noterar att klockan är kl 15.47. Nu när jag bloggar är den kl 17.35 och det helt becksvart ute med +4 grader, en anings varmare än igår... fortfarande helt vindstilla.

Ett nytt fint vinställ som vi fått nyligen - passade utmärkt här i köket. Bild åt höger är kaffehörnan.

MÅNDAGENS MÅLTID: / höstsoppa med kyckling/



Jyckarna får lite "smaskens" bland hundmaten.











Medans höstsoppan svalnar rundar jag av bloggen... Dags att äta!

Hej så länge,



~~~~~~~~~~~~~~~~
MUSIK: ... musiken som rullat här idag...

LYNYRD SKYNYRD - "street survaviors" (1977)

LYNYRD SKYNYRD - "god guns" (2009)

Vecka 48 premiärstartar med -7 graders vinternatt/TOBBE'S 10-i-topp DEEP PURPLE:

Julgranar och lite pynt börjar så smått dyka upp här och var... Någon gång under Tisdagen tänker jag fixa våran utomhusbelysning på balkongen.
Det var kyligt ute, fast helt vindtills, vilket gjorde att man piggnade till.

Första riktiga vinternatten är här... -7 grader.

Tänka sig att jag steg ur bädden kl 10.00 igen... ugh*...

Goder natt,



~~~~~~~~~~~~~~~~~
MUSIK: TOBBE'S 10-i-topp DEEP PURPLE




Deep Purple är ett brittisk hårdrocksband, bildat 1968 av gitarristen Ritchie Blackmore & organisten Jon Lord.Bandet är aktivt än idag och har släppt 19 studioalbum + en hel del liveskivor. Deep Purples livealbum" Made in Japan" från 1972 är troligtvis det mest legendariska rocklivealbumet någonsin, en riktig storsäljare som visar upp bandet i toppform.

Bandet har en lång och brokig historia, med många medlemsbyten.
De olika sättningarna brukar delas in i olika "marks", där den mest legendariska är Mk II.
Mk II bestående av Ian Gillan, Jon Lord, Ritchie Blackmore, Roger Glover och Ian Paice spelade in de tre album som hör till de mest betydelsefulla i bandets karriär "In Rock", "Fireball" och "Machine head". Det är ingen slump att de flesta låtar jag valt är plockade från just dessa tre odödliga klassiska plattor.

1. Min Deep Purple favoritlåt är lustigt nog en låt som bandet själva ratade. Precis som med Budgie, där favoriten är "Panzerdivision destroyed", en ratad låt som är postumt utgiven.   
"Cry free" är inspelad 1970. Det var meningen att den skulle vara med på "In Rock" albumet, men ratades i sista stund. Låten gavs senare ut på CD versionen av "In Rock".



2.Titelspåret från 1970 års "Fireball" platta, troligtvis den första hårdrockslåt som spelades in med aktivt pumpande dubbla baskaggar, som blev så vanligt på 80-talet och framåt.



3. Nu är vi tillbaka till 1970 igen, en låt som verkligen gavs ut på originalutgåvan av fantastiska "In Rock".
Riffet i "Into the fire" är mördande bra, hela låten pumpar repetativt härligt igenom tre och en halv minut.



4.Enligt både kritiker och fans är "Machine head" från 1972 Deep Purples bästa skiva. Jag håller inte med, den kampen vinner" In Rock", fast "Machine Head" är utan tvekan en helt underbar och felfri skiva, förövrigt det album som innehåller superlegendariska "Smoke on the water", dock är det enligt min mening plattans svagaste kort.



5.1974 ersätter den då helt okända David Coverdale Ian Gillan som sångare i Deep Purple. Det här var början till ett förfall, som senare splittrade gruppen i åtta år. Splittringen mynnade ut i att två nya band bildades, inte helt okända Rainbow och Whitesnake. (De banden har vi anledning att återkomma till senare.)
Man kan redan här höra att Blackmore är inne på ett helt nytt sound, som senare helt kom att dominera Rainbow.



6."Black Night" är en singel inspelad 1970 för att marknadsföra bandets nya hårdare sound, som de anammat i samband med omgrupperingen - Mk II. Den ingick senare postumt på "In Rock" - CD versionen.



7."Maybe I´m a Leo" har den där pumpande strukturen som man även återfinner i "Into the fire", ett sound som var något av ett signum för Mk. II. Underbart stilbildande gitarrsolo av Ritchie Blackmore.



8. Jag är medveten om att det blir mycket Mk.II & oerhört mycket från de tre mest klassiska plattorna. Deep Purple har gjort mycket bra, ingenting svagt fram till 1998 års "Abandon", men inget slår deras tidiga 70-tal.



9."Fools" är lång och bitvis helt underbart episk. Kärnan i låten är är ett lika enkelt, som genialt riff, kryddat på toppen med en fenomenal sångmelodi signerad Ian Gillan.



10."Purpendicular" var comebacken från ett band som alla hade räknat ut. Blackmore ersattes av Morse, troligtvis för gott som det ser ut idag. Albumet är riktigt starkt, det var svårt att välja en låt, men Glovers basspel i "Loosen my strings" och Morse underbara gitarrsolo fick avgöra...

Vilar mig från smink ett tag:

En rask promenad på 30 minuter satte fart på blodet. Vindstilla och uppfriskande väder här just nu, fast nattsvart tidigt. Jag äter fortfarande mina 2 tabl./dag  av  DIVISUN 800IU=D-vitamin. det första jag gör när jag stiger upp precis innan första kaffet.

Lite kebab och rött funkade även En Söndag...

Skönt att veta att första dagen på veckan (måndag) startar utan planer eller tidpass - inte ens julpynta.
Skall bara slappa och ta det lugnt.

På Torsdag/städdagen däremot skall jag till min tandläkare för undersökning. Mina recept på flour är precis slut och behöver påfyllt för ett år.
Jag hoppas att min tandläkare blir överraskad av mina fina tänder. Jag visste inte att en eltandborste kunde vara till en sådan bra nytta.

Jag skall julpynta balkongen allra först med utomhusbelysning, men vilken dag vet jag inte, mer än att Måndagen skall jag skita i allt.
Jag var helt osminkad idag och jag plockade även bort nagellacket.
Denna vecka skall skippa både nagellack och smink. Jag skall även ta bort nagellacket på tårna.
Jag tänker vila mig från make-up ett litet tag.

Det verkar som att jag tar städningen på Fredag & Lördag. Balkongen kanske jag tar på Tisdag.


GODER NATT,

Tobbe Recenserar Black Sabbath på Friends Arena:

VÄDRET: /sol/+3/vindstilla/

 Jag är nyduschad och tar mig en kopp kaffe på maten.


 Det enda som händer här på en Söndag är bärgningsbilen utanför toa-fönstret. Bilen har inte fått stopp... kanske ett pafft däck?

SÖNDAGENS MÅLTID: / pytt-t-panna med rödbetor-presgurka-tomat/CitronVatten/












HEJ SÅ LÄNGE,




~~~~~~~~~~~~~~~~
MUSIK:TOBBE recenserar Black Sabbath på Friends Arena. Låt för låt...


Black Sabbaths konsert igår 22/11 var nog ungefär vad jag hade förväntat mig. Ozzy's röst var inte på topp, men betydligt bättre än vad den var på "Ozzy with friends"- turnén. Tommy Clufeto, mannen som ersätter originaltrummisen Bill Ward har stora problem att leva sig in i den nya rollen.

Jag hade dessa svagheter på känn redan när jag satte mig i bilen mot Stockholm på Fredags eftermiddag.

1. Jag hade förväntat mig ett nedsläckt Friendsarena, ljudet av regn i PA:t , följt av kyrkklockorna. Hade förmodligen kunnat sätta pengar på att de skulle inleda konserten med Black Sabbath, men bandet överaskar, om än med ett mycket mycket säkert kort.
De inleder nostalgifesten med "Warpigs", här är insatsen mer än godkänd. Ozzy's röst med rätt timing känns bättre än den varit på åratal.
De moderna HeavyMetal trummorna & pukrullningar likt Panthera stör helhetsintrycken oerhört. Det är väldigt synd.
Både Geezer och Tony är i högform och levererar klanderfritt, dessutom med ett utomordentligt bra ljud.

4/5

2. Efter att Ozzy har lallat en stund och skrikit "koko" till publiken vevar de igång underbara och efterlängtade "Into the void". Här är som väntat Ozzy det svaga kortet, rösten börjar redan svika honom. Han haltar och snubblar sig igenom texten.
Resten av bandet spelar prickfritt och  Geezer imponerar särskilt, så som han jazzar loss riktigt och fyller ut hela stadion med sina underbara bastoner.

3/5

3.Jag finner det en smula obegripligt varför de som tredje låt letat fram obskyra "Under the sun". Det är naturligtvis ett kul grepp att spela lite mera udda låtar ur katalogen, men det finns långt mycket bättre udda låtar att välja ut för att chocka en härdad publik.

4/5

4.Underbara "Snowblind". Glädjen är stor när Black Sabbath väljer att spela en av mina absoluta favoritlåtar. Den gamla bortcencurerade refrängen är med, Ozzy vrålar ut "Cocaine" över hela Friends Arena.
Trummorna är återigen väldigt störande, de moderna metaltrummorna gifter sig aldrig med Black Sabbaths 70-tals klassiker.

5/5

5.Jag förstod naturligtvis redan innan att kvällen skulle bjuda på några låtar från överskattade albumet "13". Det nya album som Black Sabbath släppt med Ozzy vid micken.
Det känns bara som slöseri med tid, ingen som kommit till Friends arena denna Fredagskväll för att höra nya Black Sabbathlåtar. Om materialet varit starkare på skivan hade det varit lättare att smälta, men nu är det inte det, så det kan helt kvitta. Ozzy gör dessutom en katastrofal insats vid micken.

2/5

6.Nu kommer ljudet av piskande regn ur högtalarna, klockorna klämtar för domedagen. Mina mungipor åker uppåt. Det är stunder som denna jag väntat på...
Clufeto börjar nästan omgående att våldta den gamla klassikern med malplacerade koklockor och pukslag. Den killen skulle behöva gå hem och plugga sin Bill Ward. Tyvärr är Mr Osbournes timing långt ifrån den bästa även här, men det skulle man kunna köpa, om de bara haft en annan trumslagare.

4/5

7. Ren njutning. Geezer får sin stund i rampljuset! En av världens bästa hårdrocksbasister får briljera och klassiskt inleda gamla fina "N.I.B". Det här är en av de bättre låtarna & stunderna under kvällen.

5/5

8.Ytterligare en ny låt, "End of the beginning" från nya albumet "13". Personligen tycker jag nästan att Black Sabbath gör parodi på sig själva i den här kompositionen. En långsam historia fylld med klyschiga DoomMetalriff. Tar bara upp dyrbar tid som en odödlig klassiker kunde ha fått.

2/5

9. Hela kvällen har Ozzy roat sig med sina tröttsamma clownerier och trams mellan låtarna. Han har tydligen kommit på att det är vansinnigt kul att låta som en gök i mikrofonen?
Efter de sedvanliga "Cant hear you" och "Scream for me" så påannonserar han ikoniska "Fairies wear boots".
Jag väljer att bortse från den trumslakt som pågått hela kvällen och ägnar mig åt allsång istället.

4/5

10. Här kommer kvällens verkligt pinsamma ögonblick. Black Sabbath plockar fram Wards paradnummer "Rat Sallad", hur det ter sig med en rabiat HeavyMetal trummis kan ni bara fantisera om.
Sedan ska Clufeto passa på att plåga publiken med ett sk. trumsolo . Han håller på länge, i evigheter med ointressanta talanglösa pukrullningar och (ve och fasa) dubbelkagge. Om Mikkey Dee hade hört detta hade han troligen kiknat av skratt...

2/5

11.Efter det evighetslånga trumsolot är det dags för den obligatoriska allsången. Samtliga vrålar med i det enkla riffet som utgör stommen i "Iron Man". Antagligen skulle det väl bli upplopp om de inte spelade den, personligen hade den gärna fått lämna plats åt någon mer udda låt!

3/5

12. Så här långt in i konserten tror man att speltiden ska vara klassikerna förbehållit, men Black Sabbath envisas med ytterligare ett nytt alster. Nya låten "God is dead" kan vara något av det torraste bandet satt på pränt under hela sin karriär. Låter till 100% som något som Ozzy skulle ha gjort under 90-talet, under Black Sabbaths flagga känns den oerhört malplacerad. Inte roligare live...

2/5

13.Jag vet inte riktigt hur Iommi och co. har tänkt när de har plockat ut spellistan, men att få höra "Dirty Women" framföras live, det trodde jag aldrig att jag skulle få. Ett jättekul initiativ att plocka fram en såpass udda låt från bandets mest utskällda 70-talsalbum.
Däremot vi som stått och suktat efter mera "Sabbath bloody Sabbath" och "Sabotage" har dock lite svårt att fatta det här med "Dirty Women" och "Under the sun"?

4/5

14.Där kom den äntligen. Jag hade blivit besviken om de inte framfört "Children of the grave". Denna odödliga klassiker!
Här håller Clufeto igen på trummorna, så det blir en riktigt angenäm upplevelse.

4/5

15. Tony Iommi lurar mig och det kommer jag aldrig att förlåta. Han börjar spela "Sabbath bloody Sabbath"- riffet, men precis när jag är färdig att bli totalt euforisk växlar han över till "Paranoid". Allvarligt talat, den kunde man ha varit helt utan. Det finns ingen mer sönderspelad låt i hårdrockens historia och att få höra den i alldeles för snabb tappning med en Ozzy i dåligt skick kan helt kvitta.

1/5