En "Sötnos" eller bara ett "åbäke"

vaknade lite lätt och började med att skicka kommentarer på myspace och kollade in några sidor samtidigt, ändrade nånn på topplistan. Mina föräldrar ringde och vill ge oss käk för de skuklle ändå gå en promenad här uppe. så de skulle dyka upp runt 16 tiden. Gert kände sig trött för han gjorde iordning frukosten, fil, macka, kaffe & citronvatten. Medans Gert gick och lade sig, så passade jag på att gå ut med hundarna. Det blev närapå 3 timmars promenad. Jag gick ut med alla 4 hundar upp till Getryggen och det var jättehärligt för det var ett tag sedan jag var där. Annars var det en ganska lugn dag ute i skogen med lagom mängd med folk denna dag. Men just här runt kröken skogen närmast oss nära svampen, så började Nellie skälla, en tant med rosa och röda kläder smög i skogen och hon muttrade något om att hunden skäller för att hunden upptäckt henne. Vi travar vidare mot Svarttjärn och jag släpper alla utom nya hunden Titti. allt är bra och jag får för mig att gå upp mot Getryggen och vyerna av forsande bäckar väller,efter regnet och jag känner mig härlig avstressad fram tills att jag upptäcker att gammelhunden "Janine" är borta... jag spanar efter henne och får då se att hon är på väg hem på den vanliga vägen jag brukar gå och ropar efter henne, men det är lönnlöst!!!! Plötsligt dyker det upp en dam med stavar och jag är orolig över Janine, samtidigt som Nellie springer mot damen med stavarna. nellie gillar inte vissa joggare, stavar, cyklar eller rullator, men Gerts skiter hon i numera. Så samtidigt som jag springer efter Janine, så får jag skrika på Nellie, så att hon inte bryr sig om damens stavar eller försöker naffsa efter hennes ben. Men Nellie och Zorro följer med mig snällt till Janine och Titti är kopplad. Jag pustar ut när jag kommer fram till Janine och står en stund kvar tills damen med stavarna är försvunnen, först då går jag tillbaks för att slutföra mitt mål Getryggen, med sin fantastiska utsikt och känsla av vildmark, men vägen upp dit är blött eftersom det rinner som en fors ner av allt vatten som kommit från regnet, men samtidigt får jag en härlig behaglig känsla av naturen. Väl uppe på topen hör man på avstånd skjutningar från någon skjutbana och Titti blir lite orolig,men får snabbt bort sin rädsla. Av lugnet från mig och mina 3 collies som inte bryr sig om detta. Men annars är Titti en helt tyst hund och fin på alla vis som fört med sig positvia vibbar till oss och flocken och Nellie som är tuff har i sin tur stärkt Tittis självkänsla... I vilket fall som helst upptäcker jag att gammelhundarnas koppel är borta och måste gå tillbaks för att leta. Och i samma veva kommer titti lös men hon kom till mig på inkallning av sitt namn. Väl däruppe på getryggen kommer en äldre dam, som säger något att hon ska också gå förbi här på denna väg. Jag replikerar snabbt att det ska vi också. jag kallar in Zorro och Janine utan som helst problem förutom att Zorro ger henne varnande skällningar från att närma sig oss. Väl på Getryggens slut är jag osäker hur jag ska gå tillbaks ned för det är lerigt och forsigt av vatten och brant. Men så får jag syn på Zorro att han hittat en bra stig och vips där låg gamlingarnas koppel. Så jag kunde skönt gå tillbaka och njuta av utsikten på Getryggen och sedan travade vi ned och komtill andra sidan av Svarttjärn, som är en sorts ankdamm för änder och sothöns och häromsistens såg Gert en Häger och visade mig dennna. Imponerande för jag hade ingen aning om detta... mer än hackspettar, för jag har sett alla sorters hackspettar, även fridlysta, som jag visat Gert. Annars är Gert duktig på detta, men hackspett gillar jag. När vi väl gått förbi Svarttjärn och ska sänga mot skogsvägen hemåt... hör jag stegen hovar och det visar sig vara någon ridskola på säkert en 10 stycken. Jag står still med hundarna därför att jag ser på hundarnas ansiktsuttryck att de är nyfikna. nellie skäller lite lätt,men inte alls på det viset hon kan göra. Jag tittar på alla hästarna varvid ett pensionärspar kommer och frågar om inte hundarna upplever hästarna som något negativt? Jag svarar: - Nä, det tror jag absolut inte, för det finns värre saker! Paret undrar då: - Vaddå? Varpå jag replikerar snabbt:- GRINIGA MÄNNISKOR!!!! Därefter vänder jag mig om och raskar lugnt hem med hundarna och de är glada över sin fina Lördagspromenad! Väl hemma ringer mina föräldrar på mobilen och säger att de står utanför vår dörr, men dörrklockan ringer inte. De blir insläppta och det visar sig att batterierna är döda, så de åker ut för att samtidigt småhandla åt oss och även köpa batterierna för de hade ändå ett ärende till ICA MAXI åt sig själva. Gert och jag käkar då och sedan lämnade mina föräldrar över varorna och batterierna, så nu funkar dörrklockan. Och jag surfar och Gert gör lite småsysslor på datorn. Sedan ska jag göra iordning en kvällssoppa: buljong, potatis, nötfärs,pyttelite ris för att göra soppan tjockare,vitkål,morrötter,tomat och paprika. Och hemma har vi ett paket på 4st mazariner,smak: äppelkrona och lite naturnötter och naturdadlar. Sådärja! Det var denna dag nu ska jag ta det lugnt resten av kvällen och det blev en långblogg och dessutom hur många orkar läsa?

Släktbesök från London ~ del 2 SNOPET

Ett snopet möte!
Mitt första möte med Susan blev en stor bamsekram för vi har juh inte träffats på ett tag.
Så då fick jag träffa Susan och jag fick välja ställe för lunch, varpå det första Susan säger snabbt... jag äter inte kolhydrater. Och mitt val föll då på att vi går till Saluhallen. Vi snackade och så om lite av varje på vägen dit. Susan undrade om vi var lika...hmmm... jag tror nog det för mig själv... någon blandning av Kicki-Ricki och Suzy. Väl innne i Saluhallen fick vi syn på en restaurang, som vi bägge tyckte var okej och kikade snabbt på menyn. Men dörren var stängd inne på Saluhallen, så vi fick trava vidare runt på utsidan och den vägen gå in. Det kändes SNOPET med så mycket flaskor rakt framför oss, eftersom det var lunchtid och vi ville fika eller ta något sorts brunch. Men servitrisen var snabb, så vi hann inte tänka. Susan sade något att vi vill äta här.
Servitrisen undrade om vi kunde vänta en liten stund så att vi kan få bord och det tyckte vi.

Vid fönstret satt det två män med varsitt glas och tyckte att vi kan juh sitta bredvid dom och vänta och viftade med handen att här finns varsin plats.
Utan att tänka mig för gjorde jag stoptecknet med handen och sade bestämt: NEJ!
Susan smilade lite och tittade på dom varpå hon sade samtidigt till mig:- Om de åtminstone sett lite snyggare ut för då behöver du inte säga något till Gert.
Jag smilade lite för mig själv åt den kommentaren, varpå servitrisen snabbt dök upp och visade oss till ett bord och undrade om den blirbra och det var den.
Bordet låg på ett eget hörne och del av restaurangen och vi valde att sitta bredvid varandra på skinnsoffan, eftersom det var skönast och bekvämare än stolar framför och kan på detta vis prata bättre.
Framför oss satt ett större sällskap med kvinnlig fägring och någon grabb.
I vilket fall som helst tog vi oss sallad från buffèn och blev serverade mat och citronvatten. Måste säga att laxen, spenaten och potatisen var mycket god!

SNOPET nr:2

När vi satte oss ned och Susan tog av sig sin jacka hade hon en mycket snygg topp, en orientalisk i blått siden med röda tecken, kostade bara 5 dollar i London och vilken kvalitè... Men knapparna var uppknäppta och jag kunde ana en BH... Susan tittade på mig och knäppte snabbt igen knapparna.
Vi diskuterade lite av varje såsom släktskap typ att Christina har blåaögon, Susan melerade och att mina vara mera gröna och att i mitt pass står det BLÅA ( varpå Susan sade att hon tror nog inte jag skulle komma in i USA),mina tatueringar, sjukhus upplevelse med mera...
Vi diskuterade även Susans syster Christina (min släkting också) att hon jobbar med Örtmedicin och det hon gör är kontorsliknande och att hon måste tänka mycket på smink och kjolar, vilket också kan vara en form av stress.
Susan själv är lite av frilans eller uppdrag för att få ihop det ekonomiskt. I bland bättre och ibland sämre...just nu hjälper hon sin syster med engelsk-översättningar för att kunna vista här. Susan tyckte det var kul att ha mig också här göteborg som hon kan fika med och hon hälsade till Gert också.

Susan frågade mig om vi träffar Tomas von Brömssen någonting och om vi känner till Anna von Brömssen som Tomas ska vara farbror åt.
Jag svarade att vi inte umgås med Tomas och ärligt slutskede är det inte heller något vi vill göra, inte för att han skulle vara otrevlig, absolut inte, jag hoppas inte på missförstånd.
Det enda vi gjort är att vi skickade ett kort när hans fru gick bort för att visa vårt deltagande, vilket vem som helst kunde gjort:)
Susan nämde att hon hört att Anna ska vara mycket duktig, varpå jag sade att Tomas har två bröder och inte så mycket mera... men Gert rättar mig och säger att Tomas har 3 bröder: Gerhard, Lars och Anders...
Efter att suttit lite över en timma kom servitrisen med fast hand med notan och en antydan att snart är det klart att lämna bordet... Varvid vi lämnade restauarangen och sakta gick till vårt slutmål hållplatsen och där avslutades detta hela med en kram...

För min egen ärlighet här i bloggen om Anna, så räcker detta säkert för G-P. Men ur konstsynvinkel eller annat är jag inte imponerad, vilket inte betyder att jag avskyr henne eller vill familjen illa heller. Jag menar bara att det finns annan konst och skrivande som berör mig mera! När det gäller Tomas som kändis så är det bara : Albert & Herbert eller Buller-i-Bock som berört mig på något sätt,men inte på något vis mera. Vi har haft/har många fler skådisar eller inom konsten som berört mig mycket mera!

Sedan vill jag avsluta med en hyllning till Gärdestad familjen som har öppna famnen och även Kenneth~TACK

HELGEN

Vaknade och tog det lugnt... och gick sedan någon långpromenad på ca någon timma, tog mig ett äpple... och beställde kebabsallad med lättöl från Via Veneto. Just nu skriver jag blogg och surfandet just nu är väldigt liten för jag tänkte vila mig och hundarna lite. Surfning och lite av varje har jag alltid med ändå framöver.

Mina föräldrar hämtar Gert framåt eftermiddag och då travar han in här...

Senare ikväll blir det soppa: buljong, fisk, paprika, potatis, tomat, lök, eventuellt pyttelite ris i och vatten som får kokas och puttra på svag värme. Och en macka.

Så det blir en lugn helg för mig med promenader med hundar och lite handling på vårt torg här utanför vid Konsum. Inga tider och inget spring! Bara sköööööönt!

Släktbesök från LONDON

Började dagen med fil,kaviarmacka, kaffe och citronvatten. Åkte sedan iväg till min nya tandläkare Narkander på Västra Hamngatan 13. Min gamla tandläkare fanns på denna adress, därför slog jag upp på nätet hitta.se och ringde fel till en tandläkare på 5:e våningen (istället för 2:a våningen), men eftersom dom inte på något vis med tvång sade att jag kunde ta dom istället, så frågade jag om de hade en tid och det hade de med kort varsel, vilket var tur, för de var väldigt kompitenta och duktiga. Narkander lade upp en plan för mig för att få bukt på min mun och jag fick reda på att mitt problem är kariesangrepp. Runt 5 besök får jag räkna med och 2 normala mindre lagningar ska han göra först och sist ger han sig på det värsta min vänstra övrekind. Efter detta åkte jag hem och vilade 2 timmar och mina föräldrar körde mig till apoteket(bara 10 min härifrån) där hämtade jag ut mitt recept från tandläkaren på FLOUR. Innan jag går och lägger mig ska jag borsta tänderna och därefter floursköljning. Vid 12.00 åkte jag ned till stan för att träffa Susan... vi travade ned till Saluhallen och satt där eftersom det var ett tag sedan. Sedan åkte jag hem till Gert och nu för jag blogg och om en stund ska vi vila oss. Vid 19 tiden kommer mina föräldrar och då åker vi tillbaks till rehabcentret och lämnar av Gert. Imorgon har Gert ett schema att följa och någon gång därefter på Fredagen verkar det som att Gert kommer hem över helgen fram till söndagkväll... sköööönt...

RED HOT CHILI PEPPERS ~ live at Slane Castle

Avslutar nu kvällen med nog Red Hot Chili Peppers bästa prestation nånnsin... imponerande! Betyg: 5/5

REHABCENTRET

Gert förflyttades till rehabcenter och installerades där och jag kom över senare med bag innhållande personliga tillhörigheter. Lite tröttsamt med miljöombyte, men samtidigt var det ett trevligt rehab område med mera trivselkänsla och låga hus med gröna områden och vid området bredvid finns ett jättetorg. Huset har endast 2 våningar med stora hissar eller trappor och en jättereception. På Gerts avd är man indelad i ett rött och ett grönt team och ett natt team. Gert delar rum med två till och det är okej eftersom rummet är såpass stort och luftigt och trivsamt med utsikt över trädgård och skog. Vi har ett minibord med varsin stol om vi vill sitta intill fönstret och käka eller dricka eller ta nånn frukt. Det finns ett jättestort fritidsrum med TV för DVD,VHS och ett dataspel, böcker och lite leksaker för barn. Och sedan har man matsalen som är nära en jättestor inglasad balkong och en myshörna med mjuka soffor. Och två databord med datorer för den som vill öva upp motoriken i handen eller minnet. Och ytterligare en mindre altanbalkong finns också som inte är inglasad. Allt är frivilligt och var och en har en individuellt schema anpassad efter intressen och livsstil. Det finns boule och golf och andra aktiviteter såsom bassäng, men eftersom Gert inte är intresserad av detta, får han sjukgymnastik och övningar i trappor. Sjukgymnastens mål är att Gert ska kunna gå långpromenader, eftersom vi brukade gå vildmarksleder. Gert är 100% när det gäller talet nu och minnet och hjärnan. Det Gert behöver öva upp är högra handen och högra foten. Hur lång tid detta tar vet man inte i nuläget. Men han har till hjälp en rullator. Om 2 veckor ska jag vara med vid ett planeringssamtal med Gert och personal och då vet jag nog lite mera.

Jag vaknade och tog en långpromenad med hundarna i morse och därefter åkte vi och hämtade Gert, för Gert hade fått tillåtelse av personal att följa med mig till läkaren och de tyckte att Gert kunde få vara hemma över natten, eftersom han på Torsdag har en fridag utan aktiviteter. Väl hos min läkare på vårdcentralen fick jag stort stöd av min kvinnliga läkare och dessutom stor förståelse för min situation, eftersom hon är någorlunda insatt i mig. Så jag fick ett läkarintyg av henne på 2 veckor och dagen efter planeringssamtalet på rehabcentret ringer hon mig för att veta mera och om jag behöver mera intyg.
Sedan åkte vi och käkade på Marco's i Sävedalen och nu är vi hemma.

Preskiberat

Just nu vad som händer i våra liv... är just låst. Hur vi går vidare och nya mål eller inga mål alls... Men givetvis återkommer jag igen om detaljerna. Denna vecka kommer hända mycket då. Både mig själv och Gert... så hörs, //HV

En blåst blondin?

Kan väl kvitta, inget jag känner för eller bryr mig om då, men det kan juh blåsa åt alla håll och kanter, i och för sig.

Barnlöshet

Inget ämne som oroar mig då. Jag kan väl aldrig påstå att jag velat bilda familj, för ärlighetens sak då säga det här... det finns nog dom som kan intyga detta utan att beröra namn. Kanske är detta en av orsakerna till att jag känner frustration över förhållandet? Jag hade nog vart ännu mera frustrerad med en person som verkligen var ännu mera traditionell?

Frustration och illamående eller bara 40-årskris

Känner mig låst och svårt att ta sig ur... bra att jag är ledig nu... så jag kan ta itu med detta då. Relationen ger mig tyvärr om sanningen ska fram väldigt lite. Att ge och ta har blivit något sorts tvång. Vilken roll har jag? Ingen? Personlig assistent när det ska passa? Jag trodde att jag kunde försöka en gång till, men tyvärr, jag känner mig besviken, men absolut inte bitter :) Varför försöka? Bara av enkel vana? Varför behöva lyssna på någon som inte lyssnar på mig? Eller är jag bara deprimerad eller inte? Varför kan jag bara inte vara helt normal?