JÄKT Nedan idag har jag skrivit om att jag var ute på promenad då med våra 4 hundar och handlat lite mat och så där över helgen när Gert är hemma, så slipper man detta när han är hemma iallafall. Innan jag skyndade mig ned till lilla kvartersaffären Coop Konsum, så jäktade jag lite och pissade på toan snabbt hemma. Medans jag sedan gick och plockade ned varor jag skulle ha i kundvagnen, så kände jag att någon knackade lite lätt över ryggen på mig. Jag vände mig om och fick se att det var en dam, som bor i svalen bredvid oss. Jag smilade och sade: -Nämen hej! Damen nickade med huvudet mot mig och sade i låg ton: -Du har ett papper där bak. Varpå jag genast försökte kolla efter pappret, men jag kunde varken se något papper eller uppfatta riktigt vad hon menade heller? Därför frågade jag lite förvånat: -Var någonstans? Damen naffsade försiktigt med handen utefter baken på mig och pekade och sade samtidigt: -Där! Och genast kände jag något som liknades vid toapapper. Toapappret hade fastnat i min byxlinning, när jag var på toan hemma och jag hade haft så bråttom då att jag knappt hunnit torka mig eller något sådant kan tyckas att jag inte märkte att toapappret åkte med mig istället för i toaholken. Allt detta jäkt för att jag både skulle hinna handla och kunna hinna laga till maten i lagom tid tills när Gert skulle komma hem. Jag plockade snabbt bort toapappret från byxlinningen och lade toapappret i min jackficka. Damen påpekade igen lite generat att hon hade tyckt att det var bäst att säga till mig innan någon annan uppfattade det hela... och det enda jag fick fram var ordet: -Tack! Pinsamt kanske? Men min morsa garvade ihjäl sig när jag sade detta till henne och påpekade att det var iallafall bättre där, än om man hade vart på väg inne i centrum och vela med toappapper hängandes utefter baken då. Även Gert tyckte det hela var lustigt, men han var nog inte förvånad för jag kan vara riktigt vimsig, virrig, snurrig och även riktigt glömsk ibland...
